Allt sedan Moderaterna bestämde sig för att bli de nya Moderaterna har vi hört mantrat om arbetslinjen upprepas gång på gång. Regeringen har utmålat sig själv som att i alla lägen satsa på åtgärder som stimulerar den enskilde till ett ökat arbetsutbud.
Fram till dags dato har denna iver dock inte omfattat barnomsorg på obekväma tider. Det är i stället något som den enskilde själv ansetts ska lösa med hjälp av det nätverk man har. Frågan har således inte setts som ett samhällsproblem. Inte heller har bristen på "nattis" upplevts som ett hinder för ett ökat arbetsutbud. I stället för att lösa problem som hindrar människor från att arbeta fullt ut har man valt att gå fram med piskan.
Så sent som i maj månad röstade alliansen mot att regeringen skulle åläggas att i budgetpropositionen återkomma med ett förslag på ett kommunalt stimulansbidrag. Allianspartierna gick till och med så långt att de reserverade sig mot riksdagens beslut då de ansåg att utbyggnadstakten redan var god och att det inte behövdes någon starkare reglering eller något särskild stimulans. Oavsett om regeringen nu agerar under bilan av riksdagens tvång eller inte så är förslaget ett stort steg i rätt riktning.
Idag finns inget tvång för kommunerna att lösa barnomsorgsproblem på obekväm arbetstid, trots att regeringen genomdrivit förändringar som innebär att arbetslösa ska acceptera jobb såväl i närområdet som utanför närområdet redan från dag ett. Men viljan att göra detta praktiskt möjligt för personer som inte kan lösa barnpassning på obekväm arbetstid via släkt och vänner finns inte.
Om det är så som Anders Borg och Fredrik Reinfeldt predikat om, det vill säga att arbetslinjen ska gälla alla fullt ut i alla lägen, så måste man också inse att satsningar på nattis, det vill säga barnomsorg på kvällar, helger och nätter är en satsning som tjänar deras intressen mycket väl. En satsning på nattis fyller många syften. Det mest uppenbara är att ge ensamstående föräldrar, eller föräldrar där båda jobbar på obekväm arbetstid, tillgång till barnomsorg när man jobbar.
Idag är verkligheten i de flesta av Sveriges kommuner den att föräldrar som själva inte kan lösa barnomsorgsfrågan på obekväm arbetstid tvingas tacka nej till att öka sitt arbetsutbud just på grund av detta hinder. De allra flesta av de drabbade är ensamstående kvinnor. Kvinnor vars arbetsutbud verkligen skulle behövas för att klara välfärdens utmaningar. Dessa kvinnor har uppenbarligen varit osynliga för de flesta av alliansens ledande företrädare fram till idag. En satsning på nattis är således också en jämställdhetssatsning och en frihetsreform för alla ensamstående som inte har det nätverk omkring sig som alliansen utgår ifrån att man har.
När förskoleminister Nyamko Sabuni (FP) häromdagen presenterade förslaget till stimulanspaket så var hennes huvudargument att det ska bli möjligt för fler att kunna kombinera familjeliv med arbete. Det är skönt att hon köpt den rödgröna argumentationen kring detta och gjort den till sin. Om hon dessutom bara kombinerade sina nyvunna insikter med en tillräckligt stor påse pengar hade glädjen varit ogrumlad. Men som sagt var är förslaget ett stort steg i rätt riktning.