Nästan som 360° på halkbanan
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det var frågan jag fick av handledaren Robert i tornet när jag, efter att ha fått sladd på halkbanan, snurrat runt 360° och stod med fronten i färdriktningen igen? Smått skärrad var jag först på väg att svara hastighetsmätaren, eftersom det var den jag just då hade ögonen på, så svaret blev ett framstammat "hastighets...ratten". "Och vad gör man med den då", frågade Robert i road och smått sarkastisk ton. Smått stolt över att nu vara på säker mark svarade jag: "Man styr så klart." "Men gör det då", svarade han i en ton jag kände igen alltför väl. Det visade senare att han kände min morbror, den före detta körskoleläraren i Arjeplog. Och det var den typen av jargong min morbror körde när jag hade honom som lärare.
När vi sedan åkte från halkbanan slog det mig en sak. Efter den där 360-gradiga snurren så var vi ju faktiskt tillbaka på ruta ett. Vi hade gjort en snurr runt hela cirkeln, men stod nu med nosen på väg åt rätt håll. En hel del skakigare visserligen, men ändå. Och likadant är det nu med Moderaterna. De gjorde en riktig snurr förra valet och hade väl ungefär hunnit halvvägs runt i sladden när vi gick till val då. De talade på ett annat sätt, och framförallt om helt andra saker än vad vi varit vana vid. Man tonade ned skattesänkartugget ordentligt och pratade om arbetslinjen och värdet av kollektivavtal i stället.
Men om man inte gör som jag på det första varvet runt halkbanan och stannar upp helt efter halva varvet med nosen i motsatt riktning mot färdriktningen, jag hade ju hunnit med även detta innan den omtalade helsnurren, så fortsätter ju snurren mot utgångspunkten igen. Och det visade sig ganska snart efter valet att den moderata sladden fortsatte förbi halvvarvet. Förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen och sjukförsäkringen visade nu ett annat moderat ansikte än det man visat upp innan valet. Man hade börjat närma sig sitt vanliga jag. Och sedan kom skattesänkningarna på rad. Bo Lundgren talade om gigantiska skattesänkningar på 130 miljarder och förlorade valet på detta. Det blev inget av med dessa skattesänkningar. Fredrik Reinfeldt talade om jobben och välfärden och vann valet på det. Resultatet blev 100 miljarder i skattesänkningar. Vem har lyckats föra en traditionell moderat politik bättre. Lundgren eller Reinfeldt?
Detta visar ju om något att det var samma gamla moderatpolitik som tidigare. Skattesänkningar främst för de som redan har. Smulorna åt folket så att de också blir nöjda. I alla fall tillräckligt nöjda. Men de moderata partistrategerna börjar nu bli nervösa. Valet närmar sig i allt raskare takt och alliansen får inte den utdelning man hoppats på. Undersökningar visar att svenskarna inte förstått storheten i jobbskatteavdraget. Man förstår inte hur mycket bättre man fått det. Då måste man byta strategi. Man börjar tala om att "gjuta samman Sverige", och man talar om rättvisa.
Den vingliga moderata färden på halkbanan fortsätter. Snurren fortsätter i oförminskad styrka. Den upphörde inte vid 360° utan fortsätter mot 540°, ett och ett halvt varv, det vill säga ruta ett vid förra valet. Men det finns en viktig skillnad. Väljarna har följt med i den okontrollerade sladden under de första 360 graderna fram till nu, och man har redan sett hela varvet. Man vill inte följa med på det andra varvet i sladden, utan vill nu kliva ur bilen. Och den 19 september är dörrarna upplåsta så att chansen finns. Men se upp. Dörrarna kan låsas igen så att du måste följa med på nästa varv runt halkbanan. Då tar det fyra år innan dörrarna kan låsas upp på nytt.