En bilbomb briserar i centrala Stockholm. Minuterna efter utlöser en misstänkt självmordsbombare sin bomb i korsningen Drottninggatan-Bryggargatan. Mitt i julruschens folkvimmel rämnar den svenska tryggheten och sänder chockvågor genom vårt samhälle. Det våld som vi läst om i tidningar, och tidigare bara sett på bilder i nyhetsprogrammen i TV är nu en grym realitet i vårt samhälle. När rädslan griper tag i en är det lätt att dra alltför snabba slutsatser. Slutsatser som i slutändan kan visa sig förhastade. Därför måste vi nu vara sansade och låta polisens utredning först slå fast om det är en ett isolerat vansinnesdåd av en ensam gärningsman eller om detta är en del i ett större terrorhot mot det svenska samhället. Vi får helt enkelt inte gripas av panik.
Vid en presskonferens i går slog statsminister Fredrik Reinfeldt fast att det som skett är oönskat och oacceptabelt. Det är inte något som ett öppet samhälle som Sverige kan acceptera. Han var också noga med att poängtera att dådet är ett hot mot vårt öppna svenska samhälle. Han sade som direkt svar på en fråga om hur det kan komma sig att man kan bära omkring på sprängämnen mitt i centrala Stockholm: "Vårt öppna samhälle betyder just att det är öppet, och människor ska kunna röra sig i frihet (...) sen finns det sådana som utnyttjar det, och jag har svårt att se hur man skulle kunna göra något åt det med annat än att friheten försvinner."
Det är inte ofta åsikterna på Svenska Dagbladets ledarsida sammanfaller med våra. Men i gårdagens ledare skriver P J Anders Linder följande tänkvärda ord: "Vi ska inte bli rädda, vi ska bli förbannade. När någon spränger sig till döds i hopp om att ta oskyldiga medmänniskor med sig i graven, och plocka en sorts förvridna poäng på kuppen, kan det inte bara mötas med sval och behärskad analys. Det måste till en stark och tydlig reaktion av vrede och beslutsamhet från dem som har fått förtroendet att leda landet. Men också från medborgarna själva. Stockholmarna 2010 måste säga som Londonborna efter tunnelbanedådet 2005: Det här ska inte få förstöra våra samhällen och våra liv. Det här böjer vi oss inte för." Och visst har han rätt. Att låta mörkerkrafter få makt över våra vardagsliv vore att låta dem segra.
Det är också viktigt att komma ihåg att även om attentatet skulle vara inspirerat av islamisk extremism så får vi inte låta detta gå ut över de muslimer som lever i vårt land. Det finns inget likhetstecken mellan islamisk extremism och islam. Ett enskilt brott får inte leda till att vi skuldbelägger alla muslimer. Det är den aggressiva, radikala och fanatiskt extrema islamism som tar sig uttryck i form av terrorism som måste bekämpas. Inte oskyldiga muslimska trosutövare, eller människor med ursprung i muslimska länder, som inte har något som helst att göra med gårdagens terrordåd. Detta får inte bli en grogrund för ökande islamofobi i vårt svenska samhälle.