Avskaffandet av apoteksmonopolet med den efterföljande utförsäljningen av en stor del av de svenska är ett exempel på hur det kan gå när staten vill dra sig undan sitt samhällsansvar. Att sälja ut glesbygdsapotek med driftskrav endast fram till mars månad nästa år kan i en mildare tolkning betecknas som naivt och i mer drastisk tolkning som idiotiskt.
Eller så var det kanske så att den borgerliga regeringen var oerhört smart. Man kanske inte hade lust att driva dessa apotek vidare med de kostnader det innebär och helt enkelt cyniskt spelade ut sina kort så väl att man packade ihop dessa apotek tillsammans med mer attraktiva och lönsamma apotek så att man fick dem sålda. Samtidigt fastställde man inga krav på långa driftstider innan enheter fick läggas ned. På så sätt slapp man själva stå med ansvaret när glesbygdsapoteken skulle läggas ned. Det får den privata aktören nu ansvar för.
Men staten undgår inte sitt ansvar. Det är endast staten som kan ta ansvar för att Sveriges alla kommuner har tillgång till minst ett apotek inom kommungränserna. Tänk om såväl apoteket i Arjeplog som i Arvidsjaur skulle läggas ned. Då skulle Arjeplogsborna ha dryga 22 mil till närmaste fysiska apotek. Det är fullständigt orimligt.
Staten måste ta sitt ansvar och endera subventionera driften av glesbygdsapoteken eller lösa tillbaks dessa enheter och driva dem i statlig regi. Ansvaret för en fungerande apoteksverksamhet i hela landet kan inte läggas på privata aktörer. Det borde regeringen ha förstått. Men som vanligt lär inget hända. Glesbygdens folk får betala priset för den borgerliga privatiseringsivern i form av stängda apotek. Det är nog den bistra verkligheten i dagens Sverige.