När samhället inte finns till hands

VÄLFÄRD Gång efter annan nås vi via media av berättelser om par som på ålderns höst inte får bo tillsammans på äldreboenden när den ena partnern inte längre kan bo kvar hemma. Aftonbladet rapporterade igår om en 84 år gammal kvinna som begick självmord efter att hon uppfattat att hon fått beskedet att hon och hennes make inte skulle få bo tillsammans.

Att två livskamrater ska få fortsätta bo ihop när den ene behöver flytta in på ett äldreboende är en självklarhet för de flesta av oss, men så ser inte alltid verkligheten ut.

Att två livskamrater ska få fortsätta bo ihop när den ene behöver flytta in på ett äldreboende är en självklarhet för de flesta av oss, men så ser inte alltid verkligheten ut.

Foto: JESSICA GOW / SCANPIX

Piteå2013-09-27 02:18
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

I Aftonbladets nätupplaga kunde man igår läsa om den 84-åriga Stenungsundskvinnan som inget hellre ville än att få bo tillsammans med sin man på ett äldreboende. Under ett möte med två av kommunens handläggare upplevde kvinnan att hon nekades detta. Mitt i mötet går kvinnan ut på balkongen – och kastar sig över balkongräcket i förtvivlan över att inte få hjälp. En gammal förtvivlad kvinna som inte orkade längre. En kvinna som ville att någon skulle ta hand om henne på gamla dagar.

Berättelsen är mycket tragisk och känns tyvärr igen även om de flesta slutar ”bättre” med uppgivna vittnesbörder om förtvivlan över den omänsklighet man möter i stället för självmord. Förtvivlan över att inte få den hjälp man behöver, och det tillsammans med sin älskade livskamrat, är grundlös. Förtvivlan över att samhället inte finns till hands när man behöver det som mest.

Det är på många sätt skrämmande att se hur vårt samhälle har kommit att utvecklas. Vi har fått ett samhälle där mänskliga värden och mänskliga behov kommer i andra rummet när du blir beroende av samhällets stöd och hjälp. Ett samhälle där det som för oss andra är självklarheter blir något du förnekas. Ett samhälle där du skiljs från den du delat större delen av livet med bara för att den ene av er har en biståndsbedömning som ger rätt till stöd medan den andre bedöms sakna biståndsbehov.

Är detta verkligen det vi ville åstadkomma när vi för många årtionden sedan började bygga det folkhem som vi varit så stolta? Knappast.

Om nu inte detta är det samhälle vi vill se, så måste vi reagera – och agera. Att medmänsklighet och empati måste finnas med som självklara element i den omsorg vi ska erbjuda de som behöver samhällets hjälp är för de flesta av oss en självklarhet. Men i Sverige idag är detta ingen självklarhet – men det måste bli. Den insikten delar inte vårt samhälle i höger och vänster. Inte heller viljan att göra det goda för våra gamla följer denna uppdelning. Men däremot frågan kring hur vi ska åstadkomma detta delar upp oss i höger och vänster och är en av de viktigaste frågorna nästa års val.

Vilka principer och värderingar som ska vara grundläggande för vårt samhällsbygge avgörs vid våra allmänna val. Dessa principer och värderingar kommer förhoppningsvis att dominera den politiska diskussion som kommer att föregå riksdagsvalet 2014. Förhoppningsvis kommer det svenska folket ge ett tydligt besked om att man önskar ett samhälle som finns till hands när man behöver det, i stället för ett samhälle där ekonomin sätts före människan. Men det kommer tyvärr inte den 84-åriga kvinnan i Stenungsund få uppleva.

Läs mer om