De blossar upp här och där, normkrockarna. En normkrock uppstår när olika världsbilder och normsystem hamnar i konflikt. Man kan till exempel vara överens om att frihet och mänskliga rättigheter är bra, men ha fundamentalt olika uppfattningar om hur detta ska uppnås. Senast handlade det om Jönköping. Skolan hade sedan länge en överenskommelse med de muslimska församlingarna i kommunen om råd och riktlinjer för muslimska elever. Den handlade bland annat om Ramadan, om mat, idrott och lägervistelser.
Organisationer som arbetar mot hedersrelaterat våld och förtryck uppmärksammade det hela i slutet av förra veckan. Bland annat kritiserades att överenskommelsen gav utrymme för kontroll över särskilt flickor. Fallet anmäldes för särbehandling av trosgrupp till skolinspektionen - men Jönköpings kommun fick så kalla fötter att barn- och utbildningsnämnden i tisdags beslutade att upphäva överenskommelsen.
Jag kan tycka att Jönköping på ett sätt gjort ett lovvärt försök att ta i en fråga som är komplicerad: hur ska vi göra när grupper har anspråk på offentliga institutioner, som exempelvis skolan, som faller utanför ramen för vad som är tradition i Sverige? När olika normer, värden och rättigheter hamnar i konflikt med varandra? Det är några av knäckfrågorna i ett pluralistiskt samhälle, och de har negligerats allt för länge. Här ser jag gärna att de rödgröna partierna formar en politik, för en rättvis och solidarisk samexistens. Om nu Stefan Löfven tror på innovationer så är det här ett område där innovationer behövs. Sedan lång tid väjer S från segregationsfrågan och överlåter den till alliansen (jobb löser segregation och alla andra problem) och Sverigedemokraterna (svenskheten hotas).
Jönköping har försökt vara pragmatisk för att bereda skolplats till alla; att jämka rättigheten att leva i enlighet med sin religion och rättigheten att tillvarata flickors intressen med regeln att skolan är icke-konfessionell. I just det här fallet är konsekvensen att barn kom i kläm. Barn är inte religiösa av födsel och ohejdad vana utan formas in i ett religiöst normsystem. Skolan kan vara en fredad plats och det är också ett av skälen till att Sverige en gång har valt att ha en icke-konfessionell skola. Men kan man därför utgå ifrån att normerna i den svenska skolan alltid är de rätta, eller att de är neutrala? Jönköping är huvudstad i det frireligiösa bibelbältet, nog vågar man att det färgar av sig också på skolan.
Råden och riklinjerna i Jönköping talade förment könsneutralt om muslimska elever. Samtidigt betonades det att flickor har rätt att bära "sedvanlig huvudbonad" och "bereds möjlighet att delta i lägerskolor och studieresor". Det står inget specifikt om pojkar i dokumentet mer än att övernattningar är ok under omständigheter som är acceptabla för muslimer, det vill säga att pojkar och flickor skiljs åt. Inget konstigt kan man tycka, det är praxis även i icke-religiösa sammanhang.
Men vänta. I själva verket döljer det en över- och underordning, en genusordning, där flickor gradvis framstår som det egentliga problemet. Pojkar omnämns inte som könsvarelser och problematiseras därmed inte heller. En sådan traditionell och segregerad könsordning går på tvärs med kvinnors rättigheter och strävandena efter jämställdhet. Här finns ytterligare problem, nämligen att både Jönköping och de muslimska församlingarna utgår ifrån att alla är heterosexuella och att det endast finns två kön. Överenskommelsen nämner inte elever som är homosexuella eller transpersoner.
Politikerna i Jönköping konstaterade att överenskommelsen spelat ut sin roll. Just den överenskommelsen har nog det - men frågan kvarstår: hur gör vi när rättighet står mot rättighet?