BENGT-URBAN FRANSSON PITEA-TIDNINGEN.SE: När man hunnit tänka lite till

Under en valnatt hinner många tankar rusa genom ens huvud. I går var inget undantag. Snarast var det sju resor värre än många andra valnätter. Den första enorma besvikelsen över att regeringen Reinfeldt kommer att få fortsätta sitt korståg mot det jämlika och utjämnande samhället förbyttes snabbt mot en ändå värre känsla. När det stod klart att SD gör intåg i riksdagen bröt den verkliga känslostormen ut. Det får helt enkelt inte vara sant, var en av tankarna som rusade igenom huvudet. Vad kommer att hända nu, var den fråga som sedan tog över och som fortfarande dröjer sig kvar. Hur mycket inflytande kommer Sverigedemokraterna att ges? För det handlar om att ge utrymme. Inte om vilket utrymme de själva kan ta. Det måste man komma ihåg
Ett av de starkaste ögonblicken under hela kvällen var när vänsterpartisten Kalle Larsson tog till orda från Vänsterpartiets valvaka. Han sade det som måste sägas högt. Han drog upp klara och tydliga gränser mot det främlingsfientliga parti som nu tar plats i den svenska riksdagen. Han talade om de etablerade partiernas ansvar, och framförallt så utmanade han övriga partier på en bred kampanj mot rasism. Det var en lisa för själen att höra hans ord, i denna så tunga och sorgefyllda stund. Han blev ljuset i tunneln. Han ingöt mod och kampvilja. Det kommer att behövas.
Det finns även annat som nu har hunnit sjunka in och där man fått chansen att göra en lite djupare analys än vad jag hann i går kväll. Det ena är framgången i kommunvalet här i Piteå. Jag måste erkänna att jag var ganska orolig över hur det skulle gå. Personer i min omgivning försökte lugna mig genom att säga att Piteborna kommer att se till helheten, inte bara till demensvård och äldreomsorg. De fick rätt. Jag tror att många kom till slutsatsen att det är S som har kraften att åstadkomma en förändring till det bättre. Oppositionen sitter helt enkelt med för svaga kort.
Jag imponeras också över framgången i Arjeplog. Det var klara och tydliga besked. Visserligen var Britta Flinkfeldt Jansson ohotad på kommunalrådsposten. Partibytare, som Elisabeth Bramfeldt, går inte hem i Arjeplog. Centerns Lena Nilsson upplevdes nog som allt för oerfaren, och ingen verkade tro att Alf Sundström ville prioritera kommunen före det egna företaget. Men det tar inte ifrån Britta äran. Hon har gjort ett jobb som uppenbarligen uppskattas av Arjeplog. Hon inger förtroende och utstrålar stabilitet. Det har hon fått belöning för i detta val.
När det gäller resultatet i Arvidsjaur gör man nog det lite för enkelt för sig om man stannar vid att skolfrågan är hela förklaringen. Partisplittring och interna bråk brukar straffa sig. Det finns exempel runt hela vårt län på detta. Därför måste nu kraft ägnas åt att läka såren i organisationen. Då kan man som fågel Fenix resa sig ur askan som pånyttfödda igen. Men det kommer att kräva blod, svett och tårar.
I Älvsbyn har uppenbarligen musikskolan kommit att fälla utslaget i valet. Men en fråga man måste ställa sig är i vilken utsträckning den nya politiska organisationen kan ha påverkat valresultatet. Detta då en rad ledande, eller åtminstone tidigare ledande, socialdemokrater varit öppet kritiska mot den nya organisationen. I båda fallen har den socialdemokratiska majoriteten stått på sig och inte vikt en tum från sin hållning. Risken finns att detta gjort att partiet inte uppfattats som lyhört och kompromissvilligt.
Sedan en passning till Bo Hulthin, gruppledare för M i landstinget. Vem fick rätt, du eller jag? Jag trodde att S och de rödgröna skulle stärka sin majoritet i landstinget, han att oppositionen skulle ta över. Ett plus på tre mandat för S, V och MP och ett minus på tre för vårdalliansen ...