Tänk dig en flygplats. Flygplanet har just landet. Plinget när lampan för att säkerhetsbältet ska vara på släcks. Nästan alla rusar upp ur sina flygplansstolar för att kasta sig upp not bagagehyllorna för att ta sitt bagage för att sedan stå och vänta på att flygplansdörrarna ska öppnas. Är detta verkligen ett rationellt beteende? Hur mycket tid vinner man på detta jämfört med att lugnt sitta och vänta? Men jag måste erkänna, jag gör precis likadant. Och varje gång tänker jag på hur dumt detta beteende är. För vad är effekten i slutänden, jo det är ju bara att jag får stå och vänta på min väska ännu längre vid bagagebandet.
När man sedan väl kommit ut ur planet och tagit sig ner till bagagebandet inträffar nästa intressanta fenomen. Människor radar upp sig vid bagagebandet så nära bandet som möjligt. Som om just en egens väska ska komma fortare om jag blockerar bagagebandet. Hela proceduren vid bagagebanden skulle troligtvis löpa både smidigare och snabbare om alla tog ett par steg bakåt så att man lättare fick en bättre överblick när väskorna kommer rullande. Det skulle bli lättare komma fram till bagagebandet och hämta sina väskor, irritationen skulle minimeras och alla skulle i princip nå ett högre steg på lyckoskalan. Men rationaliteten får ge vika för våra mer djuriska beteenden.
Flygresor ger mig tid att reflektera över mänskliga beteenden. Det är intressant att se hur vi människor agerar i olika situationer. Ta till exempel boardingen av planet. En så smidig boarding som möjligt skulle ju göra att vi flygresenärer skulle vinna en gemensam fördel om vi bara var beredda att ge upp en del av våra individuella fördelar.
Ta till exempel om alla som sitter i bakre delen av planet verkligen skulle använda bakre ingången, eller om bara de som verkligen sitter på de rader som ropas upp för boarding också skulle borda planet just då. Men här i Sverige är det djungelns lag som verkar gälla. Bara jag själv får det så bra som möjligt så skiter jag i om mitt plan blir försenat på grund av mitt och andras beteenden. Jag kom ju på planet på bästa sätt i alla fall.
Nej tacka vet jag då Spanair. När vi skulle flyga hem från Spaniensemestern i somras så fick vi se hur de hanterade saken. De kollade verkligen att det bara var människor på uppropade rader som fick kliva på planet. Jag såg många svenskar med tappade hakor och irriterade uppsyner som snällt fick ställa sig vid sidan om och vänta. Men inte minsta tillstymmelse till skam i ansiktena hos dessa människor som försökt sätta sig själva före det gemensamma men blivit avslöjade. Nej, mer var det nog en air av kränkta egon som stod runtomkring dem.
En annan sak som jag har kommit att tänka på när jag suttit i flygplanet och tittat på mina medpassagerare när de bordat planet är hur storleken på handbagagen fullkomligt rusat iväg. Detta gör att kaoset vid boarding blivit ännu större. Folk får kämpa för att hitta plats i en bagagehylla, och många får också kämpa för att kunna pressa in bagaget i hyllan. Visst kan det vara frestande att försöka rymma allt i en kabinväska och därmed slippa köandet vid bagagedrop och bagageutlämning. Men storleksbegränsningarna finns ju av en anledning. Men så länge som flygbolagen inte kollar upp detta och sätter ner klackarna så kommer egoismen att få fortsätta breda ut sig även här.
Detta handlar i slutändan om förändringar i samhällsklimatet. Vi sätter "jaget" framför "laget" och ser bara till oss själva. Och det finns ju krafter i samhället som också velat få det dithän. Men den djungelns lag som fått fäste om våra flygplanskabiner riskerar att få grepp om hela samhället. Det vill i alla fall jag undvika.