Tågurspåringen i tunneln intill Södra Station som skapade kaos i hela tåg-Sverige är anmärkningsvärd på många sätt. För så sent som i somras så slog banarbetare och fackförening larm om hur dåligt spåret var, där på Sveriges allra hårdast trafikerade järnvägssträcka. Sedan verkar inget ha gjorts åt de brister som påtalades.
Tyvärr är detta inte det enda exemplet på att järnvägsunderhållet i Sverige inte fungerar. SVT:s Östnytt kunde här i veckan rapportera att en undersökning som man gjort visar att 23 av 61 allvarliga tågurspårningar som inträffat de senaste åren orsakats av fel som Trafikverket känt till, men inte åtgärdat. Verkets underhållschef säger att "säkerheten kommer i första rummet", men erkänner i nästa sekund att "vi har ett problem med en järnväg som inte skötts bra. Vi har en jättestor underhållsskuld…"
Detta är sannerligen en mycket mild beskrivning av problemet. Ingen verkar heller riktigt vilja ta ansvar för det bristande järnvägsunderhållet. En av förklaringarna till detta är naturligtvis avregleringen av den svenska järnvägen. Järnvägsnätet är idag uppstyckat, upphandlat och sålt i så små beståndsdelar att ingen längre verkar veta vem eller vilka som har ansvar för vad. En ideologiskt motiverad slakt av ett fungerande järnvägssystem har lagt grunden till det tågkaos vi nu upplever.
Försenade och inställda tåg och uppretade resenärer är den minst allvarliga sidan av saken. Värre är att avregleringen av järnvägen nu verkligen också påverkar säkerheten. När godståget spårade ur på Södra Station i Stockholm visade Sekos analys att det berodde på dåligt underhåll. SEKO:s fackombud Jörgen Lundström sade då till Svenska Dagbladet: "Vi går och väntar på den stora smällen.” Det är verkligen ett alarmerande uttalande.
Men just så illa verkar det vara. Underhållet av rälsen sköts i alltför många fall av bolag, som i sin tur hyr in bemanningsföretag som skickar ut banarbetare utan säkerhets¬utbildning. Gemensamt för de inblandade aktörerna i det svenska järnvägsnätet verkar vara vinstintresset.
Bara tre länder har genomfört en lika fullskalig avreglering av järnvägen som Sverige genomfört. Storbritannien, Nya Zeeland och Estland. Alla tre har slutat med ett formidabelt fiasko: förseningar, olyckor, konkurser – och återreglering. De tre första symptomen har redan drabbat Sverige. Man kan undra när även de svenska makthavarna kommer till insikt om att det är dags att återreglera järnvägen även här?
Men tyvärr verkar ingen vilja ta ansvar för järnvägsfiaskot i vårt land. Den moderata infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd skrev i Dagens Nyheter den fjortonde oktober att genomför den största satsningen på järnvägsunderhåll någonsin eftersom järnvägsunderhållet varit eftersatt under många decennier. Men det är bara snömos från hennes sida. I budgeten för 2014 skärs nämligen järnvägsunderhållet ned med 286 miljoner kronor.
Nu närmar sig snart årets verkligt stora reshelg med tåg. Under jul- och nyårshelgerna går tågen knökfulla. Många resenärer lär få uppleva förseningar och problem. Det är bara att hoppas att de klarar sig undan de verkligt stora konsekvenserna av det svenska tågfiaskot. Frågan är bara när vi ska börja ställa oss frågan om vi vågar ge oss ut på en tågresa? Om det är som SEKO-fackombudet säger att man bara väntar på den stora smällen. Catharina Elmsäter-Svärd borde ta sitt ansvar och se till att vi kan lita på tågen och rälsen igen.