Visst kan det väl vara riktigt skönt när höstmörkret smyger sig på så där sakta och smekande som det första höstmörkret kan vara. Ett mörker som liksom bäddar in oss och omfamnar oss. Speciellt härligt är det de sensommarkvällar när det är så varmt att man kan sitta ute. Då är det extra mysigt att kunna få tända lite stearinljus eller att bara få njuta av det ljus som kastas omkring från en sprakande brasa.
För mig handlar det första höstmörkret också om en impuls att mobilisera engagemanget igen. För er som har barn i skolåldern är detta en tid av föräldramöten i förskolan, skolan och på fritids parallellt med alla andra aktiviteter som drag igång. Vi andra är ju inte lika splittrade. Vi kan ju fylla den tiden med sådant som ni måste pressa in på den tid som blir över.
Just den här tiden på året kan jag känna en obeskrivlig lust att förkovra mig på något sätt. För någon höst sedan slutade det med att en kollega på tidningen fick med mig på en nybörjarkurs i Bridge. Nu har hon tyvärr inte lust att fortsätta så Bridgekarriären har liksom hamnat på sparlåga. Men kul var det. Och nog hade det varit riktigt kul att fortsätta.
Kanske skulle man passa på att gå en kurs i spanska eller italienska. Nya språk är ju aldrig fel att lära sig. Och eftersom jag de senaste åren tillbringat två veckor på spanska solkusten så ligger väl spanskan närmast till hands. Det vore ju bra att kunna lite mer än ”La cuenta, por favor” och ”Uno taxi por Doña Carlota, la puerta grande”. Eller så skulle man kanske ta och gå någon matlagningskurs riktat mot något exotiskt kök.
För många handlar ju augusti månad om att komma igång med träningen efter ett kanske allt för långt träningsuppehåll. Det gäller ju bara att ta sig i kragen och komma över det första motståndet. När jag började träna sa min lillasyster till mig att om jag bara höll ut tjugoen gånger så skulle det bli till ett behov. Och så var det i alla fall för mig. Nu i höst behöver jag inte komma över motståndet eftersom jag inte tagit något träningsuppehåll alls. Men jag kan ändå njuta av hösten som träningstid. Det blir mer liv och rörelse på gymmet, framförallt på de udda morgontider som jag brukar träna på.
Har ni tänkt på att det mesta av det jag pratat om tidigare faktiskt förutsätter ett fungerande föreningsliv. När det gäller olika idrotter så är det fortfarande så att det mesta idrottsutövande i organiserad form faktiskt sköts i ideell föreningsform, även om de kommersiella gymmen tagit många ”marknadsandelar” på den totala idrottsarenan. När det gäller folkbildningen, dit alla former av studiecirklar hör, så bedrivs de av organisationer som ABF, Vuxenskolan och Sensus. Detta bygger också på ett folkrörelseperspektiv där vi gemensamt hjälps åt och tar ansvar.
För att de förenings- och folkrörelsebaserade aktiviteterna ska fungera krävs det att människor engagerar sig på olika sätt. Tyvärr minskar viljan att engagera sig på detta sätt i vårt samhälle idag. Detta är i sig en effekt av det förändrade samhällsliv som vi ser. Men vi får inte stillasittande se på hur det sker. Tycker vi att idrotten, folkbildningen och föreningslivet är viktigt så måste vi faktiskt skärpa oss och ta ansvar genom att engagera oss själva i dessa verksamheter. Vi kan inte vara passiva konsumenter som tror att andra ska servera oss allt på silverfat. Det är något att tänka på när vi kurar ihop oss i höstmörkret och myser vid det tända ljuset.