"Personlig träning - det är väl inte för såna som oss? Det är väl för såna som har råd?"
Så sa Henrik, en kamrat på boxningsklubben, när jag som styrelseledamot informerade att klubben nu kan erbjuda PT för 500 kronor i timmen. Det fick mig att fundera över vilka "såna som oss" är och klasstillhörighet. Framförallt funderar jag över vad som definierar klass och vilken klass jag själv kan sägas tillhöra. I Henriks ögon handlade det uppenbarligen om pengar.
Många av mina träningskamrater har traditionella arbetsklassyrken, som exempelvis snickare, målare, personliga assistenter, servitörer men där finns också brandmän och sjuksköterskor. En del går i skola, andra är arbetslösa. Ett fåtal har akademiska jobb - som journalist kanske jag kvalar in där. Men jag är också personlig assistent, ett typiskt låglönyrke med oregelbundna och ofta så kallat obekväma arbetstider. Klubben har medvetet en lågprisprofil, även om man har liten inkomst ska man ha råd att träna där. Lokalen är precis så svettig och ruff som man tänker sig en boxningslokal. Det är långt ifrån de kommersiella gymmens bekvämlighet.
Jag frågade runt bland vänner på Facebook hur de ser på saken. Någon ansåg att det helt och hållet handlar om vilken inkomst man har. En annan person menade att utbildningsnivå är viktig. Samt att om man överhuvudtaget reflekterar över klasstillhörighet är det ett tecken på medelklass. Men det är nog en myt, Henriks reflektion talar för det.
Ser man till utbildning, ja, då får jag anses tillhöra medelklassen. Ser man till ekonomi gör jag det inte.
När blev jag då medlem i medelklassen? Var det när jag började studera journalistik? Eller var det redan när pappa läste kurser på kvällstid för att skaffa sig företagsekonomikompetens? Är det min familjs klassambitioner jag förverkligar?
För att parafrasera Simone de Beauvoir: man föds inte till medelklass, man blir det. Medelklassnormen är dominant i vårt samhälle så det är egentligen inte så svårt att veta vad som avkrävs dem som vill följa den. Livsstil, ekonomisk standard, social position, boendemiljö, utbildning och värderingar är några ingredienser. Det handlar också om språkliga koder och att föra sig. En del föds in i medelklassen, den är så självklar att man knappt funderar över att det skulle vara en klass.
I normen ingår konsumtionsmöjligheter och därmed är det i stora stycken ett kommersialiserat ideal. Alla vill få det bättre men få - åtminstone inom vänstern - vill skylta med att man tillhör medelklassen. Mest kanske det beror på att medelklass så intimt har kopplats ihop med marknadsliberalism. Den kännetecknas inte av värden som solidaritet och rättvisa, värden som fortfarande var viktiga under större delen av 1900-talet.
Jag tycker det var intressant att Henrik på boxningsklubben automatiskt räknade in mig i "oss:et." Det "oss" som har tunga, stressiga jobb med låg lön. Faktum är att jag känner mig hemma i den miljön, den känns bekant, jag förstår snacket och koderna. I akademiska och lite "finare" miljöer kan jag känna mig ganska obekväm, trots att jag inte har svårt att ta plats och är verbal.
Personer med blandad etnisk och kulturell bakgrund säger ibland att de kan känna sig rotlösa - vara i ett mellanförskap - och samtidigt kunna ta det bästa från olika världar. På samma sätt kan jag känna mig klasslös eller som en som vandrar mellan klasser, en klassnomad.