Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin har skärpt tonen mot de fyra riksdagsledamöter som vägrar att delta på riksdagsgruppens möten.
”Om man sitter i riksdagen för Miljöpartiet ska man också delta i riksdagsgruppens arbete”, sa han i en DN-intervju i förra veckan.
Det är egentligen en helt självklar princip. Den som är invald i riksdagen på en miljöpartistisk valsedel – och fortfarande vill beteckna sig som miljöpartister – ska så klart följa partiets stadgar och arbetsordning. I annat fall återstår faktiskt bara för ledamöterna att göra den dystra vandringen som politiska vildar.
Vi talar inte om en grupp ideellt arbetande eldsjälar. De fyra riksdagsledamöter har varje månad ett fett arvode på 63 800 kronor för att sköta sina uppdrag. De förväntas kunna ta ansvar för även det som är svårt, besvärligt och ibland obekvämt – inte bara de enkla och lättsålda riksdagsbesluten.
”Lika lite som på ett annat jobb kan man bara flyta på och göra det man tycker är roligt”, säger Fridolin helt riktigt.
Uppenbarligen finns även ett starkt tryck underifrån för att skapa ordning och reda i Miljöpartiets riksdagsgrupp. Under Miljöpartiets kommundagar krävde en grupp miljöpartistiska kommunalråd och lokalpolitiker att partiledningen agerar. Till exempel tycker Karin Pleijel (MP), skolkommunalråd i Göteborg, inte att det är självklart att de fyra kritikerna ska få stanna kvar i partiet.
Det kan låta hårt. Men den som är med i ett parti eller en förening förväntas faktiskt följa organisationens spelregler. I de här fallen handlar det inte heller om avvikelser i en enstaka samvetsfråga. Det är en fraktion som konsekvent och under en lång period valt en annan väg än sin partigrupp. De har gått emot gruppbeslut om värdlandsavtalet med Nato, flyktingpolitiken och statliga Vattenfalls affärer.
Därför är det begripligt att partiledningen sätter ned foten och agerar. För att tala med gamle V-ledaren CH Hermanssons ord: ”Någon dj-vla ordning måste det vara i ett parti”.
Av opinionsmätningarna att döma har den interna turbulensen inte varit bra för partiet. Det gröna partiet ligger på en lägre nivå än i valet 2014. Det är sorgligt, eftersom Miljöpartiet har haft ett antal fina framgångar i regeringsarbetet som borde kunna lyfta partiet i väljaropinionen.
Tag den energipolitiska uppgörelsen. Hela det politiska systemet är nu inriktat på att Sverige ska ha 100 procent förnybar elproduktion år 2040. Det är ett historiskt steg.
Eller tag utfallet i statsbudgeten. Miljö- och klimatbudgeten har ökat med 73 procent jämfört med de borgerliga regeringsåren!
Det betyder inte att Miljöpartiet fått igenom allt som det kräver och önskar. Men ett parti med sju procent av rösterna kan aldrig få igenom 100 procent av sin politik. Partiet har dock uppnått förvånansvärt mycket under bara två år i regeringsställning. Det blir emellertid svårt att få genomslag i väljarkåren för dessa framgångar så länge en massa energi förbrukas på interna trätor. Tyvärr flyttar det fokus bort från storsatsningen på lokala klimatinvesteringar och andra initiativ som tagits av den rödgröna regeringen.