Alla "vet" att vi är på väg från ett industrisamhälle till tjänstesamhälle och att industrins roll i vår ekonomi stadigt minskar. Det är också i huvudsak sant. Industrisysselsättningen kulminerade på 1950-talet och har sedan dess minskat kraftigt.
Men det är inte hela bilden. Myten om avindustrialiseringen är inte sann. För den minskning av industrijobben som pågått under lång tid har bromsat upp de senaste femton åren. Delvis till följd av nya definitioner.
Numera finns statistik som också tar hänsyn till jobb som utförs av tjänsteföretag för industrin. Många industriföretag väljer ju att köpa in de tjänster de behöver istället för att utföra dem i egen regi. Andra bryter ut datoravdelningar, fastighetsskötsel eller städning och lägger dessa verksamheter i separata bolag. Därmed blir de formellt tjänsteföretag, men är ändå helt beroende av industrin. Räknas även dessa in dämpas nedgången av industrijobben. Senaste 15-årsperioden har minskningen till och med upphört. Antalet sysselsatta knutna till industriproduktion har varit stabil.
I nominella tal har industriproduktionens andel av BNP minskat de senaste femton åren. Men tas hänsyn till de sjunkande priserna på industriprodukter har industrin faktiskt ökat sin andel av svensk ekonomi under denna tid.
- I termer av produktion, produktivitet och andel av real BNP handlar det snarare om en återindustrialisering, menar Daniel Lind, chefekonom på fackliga organisationen Unionen.
Ofta talas om industrins betydelse för exporten. Men räknat netto - det vill säga efter avräkning av vår stora import av varor - är det mindre imponerande. Faktum är att sedan något år är nettoexporten av tjänster större än nettoexporten av varor. Sveriges utrikeshandelsberoende är kolossalt. Export och import svarar sammantaget för motsvarande 95 procent av BNP. Det innebär en extremt hög känslighet för globala konjunktursvängningar, något som visat sig inte minst de senaste åren.
Förhållandet mellan varuproduktion och service ska inte beskrivas som en motsättning där fördel för den ena verksamheten är en förlust för den andra. Allt mer suddas gränserna mellan de båda sektorerna ut. Många tjänster är beroende av industriprodukter. Varuproducerande företag arbetar i ökande grad med service. Tjänster som installation, utbildning, service och reparationer blir allt oftare en del av industriföretagens erbjudande till sina kunder.
I det här perspektivet är det förstås allt tal om att det skulle vara "omodernt" att satsa på industrin rent nonsens. Den gamla motsättningen mellan industri och tjänster har ingen plats i dagens mångfacetterade näringsliv. Båda parter tjänar på ett samarbete.
Näringspolitiskt behöver villkor skapas som fungerar för båda sektorerna. De bästa förutsättningar ska gälla, oavsett om det är fråga om industri- eller tjänsteproduktion.