Harpsund är herrgården som statsministern har tillgång till. I slutet av varje sommar har regeringen höstupptakt där, med kräftskiva.
Ett par pressframträdanden hålls i samband med det. Det var på en sådan för 23 år sedan som statsminister Carl Bildt (M) avfärdade den uppseglande ekonomiska krisen som spekulationer av semestervikarier på tidningarna.
Några veckor senare var riksbankens styrränta uppe i 500 procent, för att stoppa penningutflödet till följd av misstroende mot Bildts regerings förmåga att försvara fasta kronkursen.
Spekulanterna, de skrivande på tidningarna och de som flyttade pengar ut ur Sverige, fick rätt. Trots uppgörelse över blockgränsen lyckades inte fasta kronkursen försvaras och Sverige devalverade i och med att kronan släpptes att flyta fritt.
Bildtregeringen uppvisade ett budgetunderskott på 12,5 procent av bnp (summan av de varor och tjänster som produceras i landet per år). I dagens penningvärde motsvarar det 500 miljarder kr. Bildts rgering lånade för att få budgeten att gå ihop och statsskulden fördubblades, till över 70 procent av bnp.
Bildtregeringen förlorade valet 1994, men underskotten bestod. Den nya S-regeringen fick städa upp. Först höjde den skatter med stöd av Vänsterpartiet. Sedan skar den ned i välfärden med hjälp av Centerpartiet.
Finans- och statsministern, Göran Persson, motiverade sin politik med att den som är satt i skuld är inte fri. Uttrycket var dåligt, eftersom det är situationen som helhet som avgör om skuldsättning för ett land är bra eller ej.
Att Sverige tog sig ur 90-talskrisen berodde i hög grad på att valutans värde sjönk, vilket underlättade för exportindustrin. I och med det ökade skatteintäkterna och en positiv spiral uppåt kom igång.
Runt 2000 var skattekvoten runt 50 procent av bnp. 2006 hade den minskat en eller två procentenheter. Det året var det budgetöverskott på 70 miljarder kr och statsskuldens andel av bnp hade minskat med 20 procentenheter till runt 50 procent.
Den borgerliga regeringen sänke skatterna och skattekvoten sjönk till i år under 45 procent, den lägsta nivån på 40 år.
Statsskulden är nu under 45 procent. De flesta EU-länder har statsskulder på 60 till 80 procent av bnp.
Det sägs, av finansminister Magdalena Andersson (S) att reformer måste betalas krona för krona och att statsfinansiella utrymmet är begränsat. Att det är det beror dock på att skatterna är de lägsta på 40 år och borde höjas uppåt den nivå på 50 procent där nivån för dem oftast legat.
I alla fall för de som fick mest av de borgerliga skattesänkningarna, höginkomsttagare, förmögna, företag, och innehavare av värdefulla fastigheter, finns utrymme för höjd skatt.
Många sektorer i samhället är i behov av mer resurser. Den ökade tillväxtens ökade skatteintäkter räcker inte till allt. Det behövs även en del höjda skatter.
Och det behövs ökad skuldsättning genom lån. De pengarna bör lämpligen gå till infrastrukturen, bland annat järnvägarna.
För om pengar till att reparera järnvägar gör att man är satt i skuld så är man fri. Det är den som inte är satt i skuld som är ofri och inte kan göra något och får sitta utan jobb.