I morgon är det dags för den sista partiledardebatten i riksdagen. En av de personer som då står i centrum är Mikael Damberg eftersom han ersätter Stefan Löfven som saknar riksdagsplats. Men vem är Mikael Damberg, vad döljer sig bakom mediebilden av Mikael och hur ser han på dagens socialdemokrati? De svaren får du i den tvådelade intervju som publiceras idag och imorgon.
När Mikael ringer upp mig på kontoret för vårt samtal är det många frågor som snurrar i mitt huvud. Under åren som gått har vi mötts i många olika sammanhang genom politiken. Men vem är egentligen Mikael Damberg och vilka är de erfarenheter som format honom. Det blir också den första frågan till honom.
Mikael börjar med att berätta om sin egen familj, sin fru och de två tjejer som han har som är elva och tolv år gamla. Familjen är mycket viktig för honom och han tycker det är viktigt att hitta tid till att umgås med familjen, göra utflykter med barnen, läsa böcker tillsammans med dem och göra saker tillsammans. Det ger mycketkraft och energi att inte bara hålla på med det politiska arbetet. I övrigt försöker han få tid att träna och han springer gärna, spelar innebandy eller tennis.
En annan sak som Mikael lyfter fram är att han älskar att läsa på sin framtid och då annat än politiska texter. Han läser gärna romaner och då gärna klassiker och böcker med bra språk. Läsandet kom sent in i Mikaels liv, berättar han, eftersom läsande och skrivande var ett problem för honom under hans skoltid. Mikael beskriver det här som ett handikapp för honom under skoltiden. Ett handikapp som han blev bra på att dölja för lärare och för de vuxna genom att runda problemen genom att byta ut svårstavade ord mot andra. Detta satte sig ordentligt på hans självförtroende och han undvek att skriva och läsa. Med ett skratt berättar han att han till och med undvek att skriva vykort när han var ute och reste eftersom han på de få meningarna skulle hinna stava fel.
Språket kom senare att bli ett stort intresse för Micke. Vändningen kom under hans SSU-tid då han upptäckte språket. Det var då han började bearbeta språket och till slut blev han till och med talskrivare åt Thage G Peterson och på statsrådsberedningen med Göran Persson. Micke konstaterar att det går att göra en resa och övervinna de problem man haft tidigare och det man haft problem med kan till och med bli ett intresse för en, som språket och läsningen blev för honom. Det här brukar jag berätta för skolelever när jag träffar dem, säger Micke.
Min nästa fråga till Micke, som jag lyckas inflika i en av hans få andningspauser, är hur det kom sig att han blev socialdemokrat. Micke konstaterar att han i grunden kommer från ett hem som präglats av socialdemokratiska värderingar. Mickes pappa kommer nämligen från det röda Ådalen, från Utansjö, en liten ort som idag nästan inte finns. Hans farfar och farfarsfars gick båda i det berömda demonstrationståget 1931. Mickes mamma kom från Finland som krigsbarn, och hon fick aldrig studera vidare trots att hon var den begåvade i familjen. Detta har påverkat mig mycket, säger Micke, och fortsätter med att berätta att hans föräldrar varit mycket noga med att han skulle studera vidare och få en examen från universitet eftersom de inte fått den chansen under sin uppväxt. De var otroligt stolta och glada över det, och låg på honom ett tag när jag höll på att jobba för mycket utan att avsluta sin examen.
Trots detta distanserade sig Micke från arbetarrörelsen under en stor del av sin uppväxt, och höll emot från att bli indragen i exempelvis Unga Örnar etc. Det var först i valrörelsen 1988 när Micke gick på gymnasiet som hans politiska intresse väcktes på allvar. Då märkte han att det var ett val på gång och att det fanns människor som kunde mer än han själv. Det råkade vara den lokala SSU-klubben som då ställde de frågor som han själv gick och funderade på, och som var otroligt pålästa i dessa frågor. Det handlade om lika chanser för människor, hur samhället är uppdelat mellan män och kvinnor, mellan olika stadsdelar, mellan olika länder, och hur man faktiskt kan jobba med att utjämna skillnader för att ge människor samma chans att göra något bra av sina liv. Micke uttrycker det själv som att det handlade om en tro på att det faktiskt går att göra skillnader om man väljer att engagera sig som till slut fick honom att gå med i SSU.
Att det går att göra skillnad är Mikael Damberg ett levande exempel på. Skolgrabben som kände att läsning och skrivning var ett handikapp och som undvek att skriva vykort till familjen och vännerna när han var ute och reste är idag gruppledare för Socialdemokraterna i riksdagen. Inför morgondagens partiledardebatt handlar samtalet med Micke mer om politiken och socialdemokratin. Missa inte det.