När Håkan Juholt på lördagsförmiddagen klev upp på scenen i Stockholm Waterfront Congress Centre för att hålla sitt första tal som partiordförande för det socialdemokratiska partiet dallrade kongressalen av spänning. Stämningen präglades av stor nyfikenheten på vad den nyvalde partiledaren hade att säga, och förväntningarna var mycket höga. Och Juholt levererade med glans och bravur.
Talet präglades i hög grad av en vilja att knyta samman partiets historiska ställningstaganden med ett tydligt fokus mot framtidens utmaningar. Många överraskades nog av Juholts ingång i sitt linjetal. Med berättelsen om Stina Oscarsson, konstnärlig ledare på Orionteatern, och hennes oro för den alltmer kommersialiserade kulturpolitiken så byggde Juholt på ett skickligt sätt upp bilden av hoten med den marknadsanpassning som alltmer präglar Sverige av idawg. För oss socialdemokrater är utgångspunkten att vi alla är medborgare i ett samhälle, inte kunder på en marknad. Det gör skillnad i politiken.
Juholt slog med skärpa fast att den socialdemokratiska kulturpolitiken tar sin utgångspunkt i en helt annan människosyn än motståndarnas, och att vi med kraft kommer att försvara kulturens uppgift att odla våra drömmar och att ge oss möjlighet att se livet med någon annans ögon. Det ska Håkan Juholt ha all heder av.
Håkan Juholt valde också att lyfta fram Olof Palmes ord från hans tal som nyvald ordförande för att ge ett tydligt besked om det socialdemokratiska partiets färdväg. Orden han citerade var: "Den senaste tiden har jag ofta ställts inför frågan: På vilka punkter kommer den svenska socialdemokratins politik radikalt att förändras med en ny partiordförande? Jag har anledning att besvara frågan genom att framhålla att den är fel ställd. Socialdemokratin är en folkrörelse som aldrig har och aldrig kommer att låta sig dirigeras av enskilda personer. Till den som frågar hur vår politik kommer att förändras säger vi: Studera diskussionerna och besluten på denna kongress. Res ut till distriktskonferenser, arbetarekommuner och fackföreningar och hör på debatten. Gå till rådslagsgrupperna och lyssna till människorna. Där finns svaren." Med dessa ord slog Juholt med emfas fast folkrörelsetankens betydelse för hans ledarskap, och det bådar mycket gott.
I sitt tal slog också Håkan Juholt fast att socialdemokratins uppdrag är att röja väg för ett annat samhälle än det vi ser i dag. Genom att rulla undan stenar på vilka det står ojämlikhet, rasism och diskriminering ska vi tillsammans bygga landet, ett nytt och bättre Sverige för alla. Trots att Socialdemokraterna förlorat två val i rad, 2006 för att vi brustit i vår förmåga att förverkliga jämlikhet och solidaritet trots ett långt maktinnehav och 2010 för att vi inte kunde erbjuda en trovärdig samhällsanalys och en politik med socialdemokratiska förtecken som upplevdes som attraktiv, så innebär det inte att väljarna har uppmanat oss att ompröva kungstanken i vår ideologi, tanken om att vägen till alla människors frihet och frigörelse går genom att bygga ett samhälle i utveckling och jämlikhet som genomsyras av solidaritet. Budskapet är i stället det motsatta. Väljarna vände oss ryggen för att de inte upplevde oss som trovärdiga i vår förmåga att omvandla våra vackra ord till faktisk politik. Juholts budskap till väljarna var klart och tydligt: "Vi förstår att ni är många som tvivlar på oss, som tvivlar på vad vi vill med Sverige. Vi lovar att skärpa oss så att vi återigen förtjänar ert förtroende."
Juholt ägnade en stor del av talet till att måla upp kontrasterna i svensk politik. Det Sverige som å ena sidan går bra, och det Sverige å andra sidan där människor ställs utanför och inte får ta del av det välstånd som skapas. Det är ungdomar som tvingas gå arbetslösa, människor med utländskt klingande namn som får vända i dörren hos arbetsgivare som inte vill anställa invandrare, arbetare som möter allt sämre arbetsvillkor och kvinnor som får sämre tillgång till vård, frihet och trygghet bara för att de är just kvinnor. Målet för socialdemokratins sociala demokrati är att försöka bryta ner denna ojämlikhet, denna ofrihet och dessa orättvisor och att det är i högsta grad utmanande att den nuvarande regeringen inte använder de bättre tiderna till att minska dessa klyftor.
I samband med detta lyfte Juholt fram kampen mot barnfattigdomen som ett av socialdemokratins prioriterade områden. Inget barn har nämligen möjlighet att välja föräldrar eller till vilka förutsättningar man ska födas. Inget barn kan hållas ansvarigt för sin situation. Barndomen får aldrig en andra chans och kommer aldrig tillbaka. Därför måste kampen för att utrota barnfattigdomen stå i fokus. Eller som Mona Sahlin uttryckte det i gårdagens avskedstal. Socialdemokratins mål är att se till att barnets resa blir långt mycket längre än vad den ryggsäck som packades för barnet vid födseln skulle räcka till.
Andra områden som Juholt lyfte fram i sitt tal var behovet av ett reformerat pensionssystem, utbildningens betydelse, kvinnornas situation i den offentliga sektorn, synen på gemensamt ägande, vikten av en kraftfull regionalpolitik både för stad och landsbygd, internationell politik och grunderna för en långsiktigt hållbar tillväxt. Talet i helhet kan läsas på www.socialdemokraterna.se.
Det var ett tal som sprudlade av engagemang och kamplust. Det är precis vad socialdemokratin behöver just nu. Men herrarna Borg och Reinfeldt torde nog bäva. Juholt har en helt annan ansats och debattstil än vad de har. Med Mona Sahlin som motståndare kunde de köra sin stil, men med Juholt som motdebattör kommer den politiska scenen i Sverige att se ut på ett helt annat sätt. Det kommer att göra den politiska debatten långt mer intressant och nyansrik. Juholt är en motståndare som inte får underskattas. Han har alla förutsättningar att kunna ge Reinfeldt och Borg en verklig match.