Sverige står inför stora rekryteringsproblem till offentlig sektor. Fram till år 2019 räknar organisationen Sveriges kommuner och landsting (SKL) med att rekryteringsbehovet till välfärdssektorn överstiger 420 000 personer. Av dessa står skolan för 80 000. Detta beror till största del på stora pensionsavgångar.
Parallellt med dessa stora rekryteringsbehov så blir läraryrket allt mindre attraktivt. På många av våra utbildningsorter gapar stolar tomma på lärarutbildningarna. Verket för högskoleservice rapporterade efter höstens antagning att tre av tio platser på lärarutbildningarna gapar tomma. Lärarutbildningarna har gått från att vara populära utbildningar med stor konkurrens om utbildningsplatserna till att vara ett förstahandsalternativ för ett fåtal. Detta har naturligtvis kopplingar till yrkets status.
Att läraryrkets status kommit att sjunka har flera orsaker. Den kanske i särklass viktigaste orsaken är att lärarlönerna halkat efter. Detta är för övrigt en trend som generellt gäller för de akademiska välfärdsjobben. För läraryrket är detta nog dessvärre också sammankopplat med den förändrade könsstrukturen inom lärarkåren. I takt med att andelen kvinnor ökat i läraryrket har lönerna allt mer kommit att hamna på efterkälken.
Exempelvis har löneskillnaden mellan 1-7 lärare och industritjänstemän ökat från drygt
10 000 kr/månad år 1995 till att 2009 ligga på omkring 15 000 kr/månad, och gapet fortsätter att öka. De svenska lärarlönerna är låga även i ett internationellt perspektiv. När OECD rankar trettiotvå länder vad gäller lärarlönerna hamnar Sverige på en föga smickrande tjugotredje plats.
Undersökningar som har gjorts visar att fyra av tio lärare överväger att lämna yrket, och den i särklass vanligaste orsaken som anges till detta är löneläget. Nyligen presenterade också SCB en rapport som visar att var sjätte behörig lärare, 37 500 personer, redan har övergett läraryrket till förmån för en annan yrkeskarriär. Lärare är nämligen eftertraktade på svensk arbetsmarknad och har lätt för att få nytt jobb.
Andra skäl till att läraryrkets status dalar är den allt sämre arbetsmiljön i skolans värld, och att allt mer av lärarens arbetstid går åt till andra arbetsuppgifter än att undervisa. När man frågat unga människor om vad som avgör deras yrkesval kan man konstatera att den enskilt viktigaste faktorn är arbetsmiljön inom yrket. När man frågar ungdomar vad som lockar med läraryrket så är det tydligt att yrkets attraktivitet ligger i möjligheten att få undervisa och att få möta barn och ungdomar. Om då arbetsmiljön blir sämre och den tid som läraren får spendera tillsammans med barn och ungdomar minskar är det inte konstigt att yrket upplevs som allt mindre attraktivt.
Den hotande lärarbristen är ett av de riktigt mörka molnen på den svenska skolhimlen. Ska man undvika en allvarlig brist på utbildade och behöriga lärare måste något göras åt yrkets status. För att åstadkomma detta måste lönerna upp, arbetsmiljön i skolan förbättras och lärarnas arbetsvillkor förbättras. Annars kommer flykten från läraryrket att fortsätta. Hur ska då Sverige kunna klara av att fortsätta konkurrera med kunskap och kompetens som främsta vapen? Risken är stor att Sverige då kommer att hamna på efterkälken. Det har vi inte råd med!