Monas signatur: jobb, jobb, jobb
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det började inte så bra, men vem är förvånad?
Det har ju varit lite motlut för Mona Sahlin och Socialdemokraterna. Vårens skandaler följde på en besvärlig period där den rödgröna koalitionen syddes ihop .
Men det är som det är. Nu har vi fått en uppgradering av den svenska blockpolitiken till ett slags tvåpartisystem med starka fraktioner. Och den som inte vill välja mellan dessa två alternativ får hitta något utanför riksdagen - och en del tyder på att en del väljare inte tvekar att göra det.
Vi vet inte vad Mona Sahlins partiledarskap är värt förrän det testats i val. Opinionen är vikande. Socialdemokraterna kunde länge åka snålskjuts på Alliansens problem och oförmågor, samtidigt som det egna partiet har haft interna överläggningar och inte kunnat profilera sig. Socialdemokraterna kommer inte att vara uppe på banan fullt ut förrän efter kongressen i höst.
Det finns inte så mycket tid att ändra sig nu. I avvaktan på att det politiska programmet ska fastställas ägnar sig Mona Sahlin och partiet åt att hjälpa väljarna tolka omvärlden. Eller snarare förstärka de intryck vi alla har:
nSverige befinner sig i utförsbacke, näringslivet går dåligt, den offentliga sektorn börjar knäa och framförallt, arbetslösheten ökar.
nDen borgerliga Alliansregeringen gör inte så mycket åt detta, antingen för att den inte kan eller för att den inte törs eller för att den inte vill
nAlliansens storstilade planer på att bryta utanförskapet har misslyckats och de försöker nu skaffa sig en annan berättelse att pumpa i väljarna till 2010.
Någon katastrofsituation är det dock inte. Opinionsutvecklingen för socialdemokraterna har varit hyggligt stabil, trots allt. De oförtjänt goda siffrorna direkt efter valet har förvisso smält ner, men partiet har vunnit i stort sett varje opinionsmätning sedan valet. I teorin har Mona Sahlin varit "statsminister" under hela sin tid som partiledare.
Socialdemokraterna ligger fortfarande bättre till i opinionen än sitt valresultat. Möjligtvis grumlas detta lite av att väljarnas förtroende för Mona Sahlin minskar signifikant i de mätningar som exempelvis gjorts av Synovate. Siffrorna är anmärkningsvärt låga.
Hennes partiledartal i Almedalen för någon vecka sedan var en utmärkt retorisk uppvisning och centrerades kring jobben, jobben, jobben. Det är tydligt att detta kommer att vara den rödgröna melodin inför 2010 och att det (tyvärr) kommer att bli allt mer den överhängande frågan för svensk framtid.
Det Socialdemokraterna därför behöver göra är att fortsätta fokusera på denna berättelse. Men inte tjata väljarna fulla av vad dessa redan vet, nämligen att Alliansen misslyckats, utan istället tala om vad man själva vill göra för jobben. Och helst göra detta på ett sätt som inte skrämmer bort gamla Alliansväljare som är på flykt från sitt sjunkande skepp.