Moderaternas systemskifte
politik I den politiska debatten talas det ofta om det systemskifte som Moderaterna vill genomföra i Sverige. Då tänker de flesta på skattesystem, arbetsrätt etcetera. Men det viktigaste systemskiftet som Moderaterna vill genomföra är det få som ser, trots att detta är betydligt mer genomgripande och långtgående.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Men vad händer då i svensk politik i dag som gör att man kan tala om ett systemskifte? Systemskiften handlar om genomgripande förändringar som får långtgående konsekvenser för samhällets fortsatta utveckling. Och hur kan man då påstå att det är ett systemskifte på gång just nu. Det är ganska enkelt.
Det är bara att titta bakåt i historien på senaste krisen, nittiotalskrisen, som visserligen inte låg i närheten av dagens kris om man ser till arbetslöshet, ungdomsarbetslöshet och sjukskrivningstal. Men det var ändå en djup kris. Hur resonerade man då kring lösningar? Jo, man talade om strukturella problem, beroende på konjunktur och efterfrågan, och man sökte strukturella lösningar på systemnivå. Det handlade om stimulansinsatser för efterfrågan, arbetsmarknadsåtgärder i form av utbildningar, praktikplatser, olika typer av jobbinsatser för att inte låta människor hamna i passiv arbetslöshet. För de sjukskrivna talades det om förbättrat arbetsmiljöarbete, aktiva rehabinsatser och insatser för att underlätta för den enskilde att återgå i arbete. Men vad är det vi hör i dag?
Man talar om att öka den enskildes motivation att skaffa sig jobb genom att sänka ersättningen för den och försämra grundtryggheten. Stanna nu upp och tänk efter vad som egentligen sägs och vad det innebär. Fokuset har nämligen förflyttats från strukturer ner till människan, den enskilda individen. Föga överraskande, tycker nog många. Individen står ju i centrum för alliansen. Men tänk då efter en gång till. Står individen i centrum eller utanför?
Vad är det man gör som då kan betecknas som ett systemskifte. Jo, det är just det att man flyttar fokus för analysen från att se arbetslöshet och sjukskrivningar som uttryck för strukturella problem och reducerar problem till att handla om problem hos individen. Det är Kalle, Pelle, Lisa och Agnes som ska motiveras att förändra sina liv så att de kan skaffa sig ett jobb. Det handlar inte om att det inte finns några jobb att söka, eller om att de behöver få utbildningar som passar dagens arbetsmarknad bättre. Nej, problemet ligger enbart hos Kalle, Pelle, Lisa och Agnes. De måste lösa sina egna problem. Det är här systemskiftet ligger. Det är inte längre samhällets problem med arbetslöshet och sjukskrivningar. Problemet ligger hos den enskilde och vi andra behöver inte bry oss. Tänk dig att vara i Lisas, Agnes, Pelles och Kalles situation och få höra att problemet ligger hos dig och i din motivation att skaffa ett jobb. Hur ensamma och utelämnade måste de då känna sig. Svikna och övergivna av samhället, svikna av dig och mig.
Det är här de tydligaste skillnaderna mellan de rödgröna och den moderata alliansen ligger. Det handlar om hur vi ser på Pelle, Agnes, Kalle och Lisa. Är vi andra en del av deras lösning, eller ska de få klara sig på egen hand?