BENGT-URBAN FRANSSON 0911-645&NBSP;28: Mitt uppdrag är att bidra till debatt

Under de månader som jag jobbat som politisk chefredaktör här på Piteå-Tidningen har jag fått en del reaktioner på saker som jag skrivit. Den allra vanligaste är att jag kritiserar Alliansen för ofta, framhåller socialdemokratins fördelar och okritiskt berömmer Mona Sahlin. En kritik jag tror framförallt kommer mer från borgerligt inriktade läsare. Men då glömmer man vilken roll ledarsidan ska fylla, och framförallt vilken politisk färg tidningen har. Huvuduppdraget för mig som ledarskribent är att lyfta fram de socialdemokratiska grundvärderingarna och bidra till en kritisk debatt.
I det läget måste man titta sig omkring i vårt land och fundera över hur medialandskapet ser ut. I dagens Sverige finns omkring 160 dagstidningar. Om du nu funderar ett tag över hur många av dessa tidningar som är borgerliga och hur många som är vänsterorienterade. Kan det vara fifty-fifty? Är de vänsterorienterade tidningarna i majoritet? Fördelningen påverkar hur mediabruset i vårt samhälle ser ut. Frågan är därför berättigad och viktig. Den påverkar dessutom hur ledarsidorna kan och ska fungera.

Jag ska låta dig fundera vidare ett tag på hur det politiska landskapet i tidningsvärlden ser ut och beröra annan kritik jag fått i den kommentarfunktion som finns här på ledarsidan. Elisabet skrev i måndags så här med anledning av min ledare kring Vattenfall: "Bubben du är förnedrande mot kvinnor speciellt om de inte är sossar som du lindar in i gottiga ord. Ta Mona som exempel, trots hennes stora misstag får hon ros av dig." Detta var vad jag skrev om Maud Olofsson i ledaren och som måste ha fått Elisabet att reagera: "Men det yttersta ansvaret för att Vattenfall utvecklats i den riktning som man nu gjort åvilar ägaren, den svenska staten och därigenom främst näringsdepartementet och den ansvariga ministern Maud Olofsson, då man lämnat företagets skötsel vind för våg. Därför är det dags för näringsministern att ta rodret och styra skutan rätt nu genom att utfärda tydliga ägardirektiv så att företagets nya ledning vet förväntningar som ägaren, indirekt det svenska folket, har på företaget och dess verksamhet." Jag kan inte tycka att detta är särskilt förnedrande mot kvinnor, och inte heller mot Maud Olofsson.
Den känsla jag har är att en del borgerliga läsare är ovana vid att deras företrädare kritiseras och granskas. Detta kan ju naturligtvis ha sin förklaring i att de borgerliga partierna inte suttit i regeringsställning så ofta och att man därför som borgerlig inte är van vid att företrädarna kritiseras. Man är mer van vid att kritisera de socialdemokratiska företrädarna.

Från en del socialdemokratiska politiker har jag mött kritik för vad jag skrivit kring friskolor och vinster i välfärdssektorn, och då framförallt att jag stått för långt åt höger i dessa frågor. Jag har valt att utmana i dessa frågor för att få igång en djupare ideologisk debatt i dessa frågor eftersom jag upplevde det som viktigt inför partikongressen. Det ligger i mitt uppdrag att bidra till den ideologiska debatten och det innebär inte att jag alltid ska stryka medhårs. Ibland behöver man mothugg för att kunna vässa sina argument.
Men åter till tidningsvärlden. Av cirka 160 dagstidningar i Sverige är knappt 10 procent socialdemokratiska. Detta gör att vi socialdemokratiska ledarskribenter måste vara vassare och höras mer i debatten. Vi måste granska den borgerliga regeringens politik i sömmarna och framföra vår kritik. Annars blir det tyst. Väldigt tyst!