"Vems fel var det om en kvinna blir överkörd av en bil? Jo, mannens fel eftersom han körde bil i köket!" Vi har hört de skämten. Vi har hört många varianter av dem och det verkar finnas någon outtalad regel om att man måste skratta, annars har man mens/sandig slida/ingen humor. Om man inte tycker det är roligt så borde man gå tillbaka till köket, om man är kvinna alltså. Jag har någon märklig inställning till sociala aktiviteter, har jag upptäckt. Min märkliga onormala inställning innebär att jag inte tycker man ska skämta om saker som förnedrar personer, speciellt inte om dessa deltar i den sociala aktiviteten. Jag har tänkt på det tidigare, hur konstig jag är, men på sistone alltmer. Jag fick höra att tydligen gäller det såhär: "Du kan ju alltid gå härifrån om du inte tycker det är roligt."
Nu är ju jag sådär konstig som tycker att alla i ett socialt sammanhang ska inkluderas och att det ska gälla nolltolerans på skämt som uppenbart är obehagliga som deltagande personer. Jag är ju sådär udda att jag inte tycker det är okej att folk skämtar om att kvinnor bara finns till för hushållssysslor och sex, eller att bästa sättet att säga till en kvinna är att slå henne. Eftersom jag inte tycker det är roligt att skratta åt skämt som är rasistiska eller sexistiska så har jag ju förstått nu att jag helt enkelt inte har någon humor.
Folk utan humor, har jag hört, borde inte vara med i sociala sammanhang, eftersom yttrandefriheten går före respekten för människan. Som ni kanske förstår så kommer jag inte ut bland folk så mycket längre, då jag är så himla tråkig. Det är nämligen så illa att jag inte heller tycker det är okej att skämta så ens när de som tar illa upp har gått därifrån. Så jag måste erkänna att jag är nog lite fascistisk som vill begränsa denna fina underbara yttrandefrihet så att folk inte får säga vad de vill precis när de vill.
Yttrandefrihet och nedvärderande skämt tycker jag nämligen har lite fler lager än huruvida det är roligt eller inte. Skämten bör sättas in i ett sammanhang, en kontext, och bör framförallt granskas varifrån de kommer och varför. Speciellt borde man egentligen fundera över vad skämten säger om den "åh så roliga" personen och dennes värderingar, men framförallt vad skämten när de väl är sagda har för inverkan på det sociala sammanhanget och samhället i stort.
"Tillbaka till köket-skämten" är bara en ingång till det mycket större arkivet av skämt som handlar om misshandel eller våldtäkt. Hur får skämten människor att må? Hur förändras deras självbild och normer? Hur lätt är det egentligen i en grupp att ensam säga "Nej ursäkta, jag tog illa upp när du skämtade om vilken hora jag är med en gigantisk vagina"? Som sagt är ju jag konstig och tråkig så jag tycker nog faktiskt att folk inte ska behöva säga till eller lämna en fest eller annat socialt sammanhang för att andra gör sig roliga på deras bekostnad. Jag är till och med så missunnsam, att jag tycker att det är bättre om folk bara lät bli att vara idioter och istället höll käften.