I dag, 8 mars, ger jag mig ett uppdrag för PT:s räkning. Fram till nästa 8 mars ska jag då och då göra nedslag i de politiska partiernas kvinnoförbund för att undersöka hur de förhåller sig till jämställdhet, genus och feminism. Jämställdhet har sällan en framskjuten plats när det är valår. Givetvis är frågan inte heller enbart kvinnoförbundens ansvar - men i deras uppgift ligger att stärka kvinnors position i samhället. Jag tror inte, som riksdagens talman Per Westerberg antydde i Almedalen i somras, att kvinnoförbunden spelat ut sin roll i jämställdhetens namn. Dels råder inte jämställdhet, dels visar historien att frågan "glöms" bort om inte någon uthålligt ser till att lyfta den. Jag börjar med SD-kvinnor, Sverigedemokraternas kvinnoförbund. Skapat 2010 efter att partiet kommit in i riksdagen. På hemsidan presenteras inget genomgripande program utan främst debattartiklar och material från olika medier, bland andra partiets tidning SD-kuriren. Förbundet ser sig som ett komplement (tillägg, utfyllnad, tillsats, enligt synonymer.se) till SD och alltså inte som en del av. Förbundet ska vidareutveckla partiets politik ur ett kvinnligt perspektiv. Vad som avses med kvinnligt framgår inte - mer än att förbundet publicerar sig i frågor som på stereotypt sätt antas vara intressanta för kvinnor: familj, barnomsorg, abort, våld. Ekonomi, trafik, miljö, energi, utrikespolitik, vård, skola, kultur, idrott är exempel på områden som lyser med sin frånvaro. Fokus uppges vara jämställdhetspolitik och familjepolitik. Under fliken Jämställdhet och genus på hemsidan hittar besökaren framförallt inlägg som handlar om hedersproblematik. Och inte bara där - det är det vanligaste ämnet på hemsidan. En kan få intryck av att Sd-kvinnor särskilt värnar invandrarkvinnor - men snart framgår det att det egentligen handlar om den för SD viktiga idén om assimilering, anpassning. Som ett rött skynke för både moderpartiet och SD-kvinnor är integration som begrepp och politik.
För att finansiera åtgärder på området "Hederskultur" ska pengar tas från genusforskning och statliga jämställdhetsprojekt, eftersom dessa "inte uppvisar någon reell inverkan på jämställdheten." Var den uppgiften kommer ifrån redovisas inte men den är felaktig. En mängd politiska och statliga genus- och jämställdhetsprojekt har som resultat att vården förbättrats för kvinnor, att våldsutsatta fått ett bättre - om än inte perfekt - skydd, att fler kvinnor finns i politiken och på ledande poster i samhället, att lönefrågan ständigt diskuteras, liksom värdering av olika könskodade yrken, att kvinnor kan försörja sig själva, att barn har fått större tillgång till sina pappor - ja historien är full av exempel på politiska reformer som de facto har ökat jämställdheten. Jag förringar verkligen inte våld, hedersbetingat, eller annat, men SD-kvinnor ger frågan oproportionerligt stort utrymme. Förbundet är direkt föraktfullt mot genusforskning som kallas "sådan forskning som försöker klarlägga om en gaffel ses som manlig eller kvinnlig". Jag gissar att det syftar på hur yrkesverktyg tillverkats utifrån antaganden om att de ska användas av män, vilket inneburit ett hinder för kvinnor och en del män i vissa yrken. På flera ställen finns motsägelser. Exempelvis är förbundet emot att "alla barn ska stöpas i samma form på en förskola" samtidigt som det förespråkar att invandare ska anpassa sig till det "svenska" - alltså stöpas i en form. En annan motsägelse är att SD-kvinnor är emot könskvotering i exempelvis näringslivet och samtidigt verkar för begränsad invandring. Kvoter på ett område men inte på ett annat - det är ogenomtänkt och ger en något förvirrad framtoning. Ytligt sett kan SD-kvinnor misstas för att vara ett überliberalt kvinnoförbund som inte erkänner strukturella förklaringar till ojämställdhet. Vid närmare läsning ges intryck av en outvecklad idé om jämställdhet. Snarast maskerar användningen av ordet att det egentligen är islam och invandring förbundet vill diskutera. Hedersfrågan har kapats i det syftet.