Att den svenska skolan har problem tvivlar nog ingen på. Diskussionerna om de sjunkande kunskapsresultaten har gått höga och från en del håll har undersökningsresultatens giltighet ifrågasatts. Speciellt resultaten i PISA-undersökningen har ifrågasatts utifrån rykten om att elever inte tagit testerna på allvar på grund av provtrötthet efter de nationella proven. Även om man skulle bortse från PISA-undersökningen finns det tillräckligt med undersökningar som pekar mot att resultaten försämras för att ta problemen på allvar.
Bilden av ett skolsystem med problem förstärks nu ytterligare i och med TALIS-undersökningen (Teaching And Learning International Survey) som utförs på uppdrag av OECD. I denna undersökning, som Sverige för första gången nu deltar i, undersöks lärares och rektorers inställning till sitt yrke och det arbete man utför kopplat till sex olika områden; Lärar- och skolbakgrund, skolledarskap, professionsutveckling, utvärdering och återkoppling, undervisningspraktik och syn på undervisningen samt självtillit och arbetstillfredsställelse. Utöver Sverige är det 33 andra länder som också deltar i undersökningen.
Resultaten i TALIS 2013 ger en hel del anledning till oro och väcker en rad frågor kring hur den svenska skolan fungerar idag. Det är nämligen enbart fem procent av de svenska lärarna som uppger att de upplever att läraryrket har hög status. För Finland är motsvarande siffra femtionio procent. Det är endast drygt femtio procent av de svenska lärarna som skulle välja att bli lärare idag om de fick chansen att välja om. Varannan lärare funderar på om de skulle ha haft det bättre om de gjort ett annat yrkesval. Det placerar Sverige på klar bottenplacering i undersökningen. I Finland skulle åttiofem procent av lärarna välja läraryrket igen om de fick välja om.
Frågan om det svenska skolsystemet fungerar optimalt förstärks ytterligare när man utifrån studien kan konstatera att de svenska lärarna uppger att de arbetar fler timmar per veckan än lärarna i något annat land samtidigt som de upplever sig ägna mindre tid åt undervisning och mer tid åt administration än vad andra lärare i undersökningen gör. Denna problembild förstärks ytterligare när man kan konstatera att rektorerna har mindre tid att lägga på pedagogiskt ledarskap än vad rektorer i andra länder kan göra. Undersökningen pekar på att svenska rektorer använder mest tid av sin tid till administration. Detta kan i sin tur vara förklaringen till att de svenska lärarna får mindre återkoppling på sin undervisning än vad andra undersökta lärare får, och att fler än genomsnittet i TALIS uppger att de överhuvudtaget inte får någon återkoppling på sitt arbete.
Varningssignalerna som kommer genom TALIS 2013 är således många och allvarliga. Att den viktigaste resursen för eleverna, lärarna, faktiskt känner sådan frustration och sådant missnöje med sin situation måste tas på största allvar. TALIS-undersökningen sätter än en gång fingret på vikten av att lärare faktiskt ges möjlighet att ägna mer tid åt huvuduppgiften i yrket, undervisningen. Samma sak gäller för rektorerna. Ska skolan kunna komma på fötter måste läraryrkets status återupprättas och lärare och rektorer få ägna huvudsaken av sin arbetstid åt det som ger resultat för elevernas kunskapsutveckling. Detta är huvudnyckeln till en positiv utveckling för den svenska skolan.