Carl Bildt är en riktig teflonminister - all kritik rinner av honom. I dagarna har Dawit Isaak har suttit fängslad i tio år, utan formell anklagelse eller rättegång. Han flydde från Eritrea och kom till Sverige 1987. Lerum utanför Göteborg blev bostadsort och han jobbade som städare. Fem år senare blev han svensk medborgare. Eritrea blev självständigt efter decennier av ockupation krig och förtryck 1993. Den eritreanska befrielsefronten EFLP ombildades till regeringspartiet PFDJ. 1996 stiftades lagar om pressfrihet. I den vevan åkte Isaak tillbaka till Eritrea. Skaffade familj. Blev delägare i landets första oberoende tidning tillsammans med andra journalister.
Befrielserörelser är inte alltid lyckade som regeringsinnehavare. Efter de första åren av befrielse har klimatet hårdnat och i dag är Eritrea en diktatur. Dawit Isaak, som har dubbelt medborgarskap, förstod vad som var på gång och satte sin familj i säkerhet i Göteborg. Själv blev han fängslad 2001, stämplad som landsförrädare. Sverige valde tyst diplomati som metod för att förhandla Isaak ur fängelse. Kortfattat är syftet att ingen ska tappa ansiktet i offentligheten. Möjligen råder febril aktivitet bakom kulisserna - men det vet vi inte. Den socialdemokratiska regeringen hade kanske hopp om att det skulle lyckas men i dag bedömer bland andra förre utrikesministern Jan Eliasson att tyst diplomati är fel väg. Pressen har kampanjat, böcker gett ut, upprop skrivits, Isaak har fått ett flertal fina priser för sin gärning som journalist och dramatiker.
Sedan juli är två andra svenska journalister, Martin Schibbye och Johan Persson, fängslade i Etiopien. Enligt uppgift i bland annat ETC var de i landet för att granska Lundin Petroliums aktiviteter i den stängda provinsen Ogaden. Carl Bildt satt i företagets styrelse när det var verksamt i Ogaden. Då ska folkmord och folkfördrivning ha skett i området med företagets goda minne. Bildt lämnade sin post i Lundin Petrolium när han blev utrikesminister 2006. Bolaget var då belastat av sin verksamhet i det krigshärjade södra Sudan. Redan då ifrågasattes Carl Bildts val av verksamhet att engagera sig i - en kritik som avfärdades av regeringen.
Etiopien och Eritrea ligger i en region rik på mineraler och olja. Gruvbolagen trängs och flera har blod på händerna. Givetvis måste man ställa frågor om Bildts intressen och tidigare lojaliteter. Han sätt att avfärda kritik och oro framstår som allt mer arrogant.
Från en utrikesminister till en annan: Hillary Clinton. Nyligen utsåg hon näringsminister Maud Olofsson till rådgivare i International Council on Women´s Business Leadership. Visst är det fint att svenskar går på export men i det här fallet är jag kritisk. Maud Olofssons satsning på kvinnors företagande går hand i hand med den ideologiskt styrda omställningen från offentlig till en nyliberalt marknadsdriven sektor. Kvinnor blir kvar i omsorgssfären - fast i företagsform. Tillgänglig statistik visar att könssegregationen finns också på företagarnivå. Jag har en känsla av att kvinnor fortfarande betraktas som en pusselbit som kan stoppas in på arbetsmarknaden varhelst de behövs. Nu behövs företagande - och vips finns ett utrymme för kvinnor. För närvarande är knappt 30 procent av egenföretagen drivna av kvinnor.
Om Hillary Clinton läst på lite bättre hade hon sett att Sveriges jämställdhet totalt sett har stagnerat under Maud Olofssons tid.