Miljöpartiets nyckelroll
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Om partiet kan fortsätta rulla in väljare som de lyckades med i förra valet och i Europaparlamentsvalet, då är en valseger för den rödgröna koalitionen kassaskåpssäker.
Som det verkar just nu är samarbetet med Vänsterpartiet inte något som går hem i storstäderna, utan möjligtvis utanför de stora urbana områdena. Däremot är miljöpartiet röstningsbart för
medelklassen.
Således kommer socialdemokraterna att ha följande beräkning att klara för att få ihop sin rödgröna ekvation:
1) Vänsterpartiet kommer att dra till sig en del väljare som tidigare varit trötta på Socialdemokraternas mittensväng, men en del väljare kommer att trilla av vagnen när den svänger vänster.
2) Miljöpartiet kommer att dra till sig väljare som vill ha en realistisk miljöpolitik och vissa inslag av lättnader för företag och entreprenörer, men kommer att stöta bort en del som tycker att Miljöpartisterna inte är tillräckligt lyhörda för exempelvis LO.
Frågan är hur denna ekvation ska lösas ut så att det inte blir minus i marginalen.
Min gissning är att det hänger mest på de gröna, bara Vänster-
partiet kan hålla sig stilla i båten och inte börja fantisera om något offentligsektordominerat paradis.
Miljöpartiet har länge och målmedvetet arbetat för att göra sig själva regeringsfärdiga. Inte utan problem, eftersom partiet länge
odlat ett utanförskap av mjukrevolutionärt slag.
Men nu har Miljöpartiet blivit
Socialdemokraternas drabanter samtidigt som alla pratar om miljö, klimat och behoven av förändring.
Det är också därför som det går hyggligt för Miljöpartiet i opinionen. Partiet har dessutom Maria Wetterstrand som inte bara är en klar förtroendetillgång för sitt parti, utan för hela den rödgröna koalitionen.
Faktum är att hon är oppositionens mest framträdande namn, den enda stjärnan i gänget.
Således är de rödgrönas upplägg inför 2010 uppenbart - låt
Miljöpartiet sikta in sig på storstäder och medelklass, Vänsterpartiet får försöka dra i den vattenkammade delen av vänstern och försvara de offentliganställda, medan Socialdemokraterna får stå för regeringsdugligheten och ansvaret.