Den svenska skolan och dess problem kommer med största säkerhet att vara en av de absolut hetaste frågorna i höstens valrörelse. I efterdyningarna av det usla resultatet av OECD:s Pisa-undersökning känner politiker från alla håll att man behöver visa handlingskraft när det gäller utbildningspolitiken. Miljöpartiet har genomfört en nätkampanj som man själva kallar för Sveriges största föräldramöte, och presenterade för en tid sedan resultatet av denna kampanj i en debattartikel. Även Socialdemokraterna lanserar ett skolnätverk på nätet och kampanjsajten www.allvar.nu.
Regeringen känner sig uppenbarligen ganska hårt pressade i skolfrågorna och kände sig nödgade att göra någon form av utspel för att inte helt tappa initiativet när det gäller skolfrågorna. Därför kallade man till presskonferens på en skola i den starkt segregerade Stockholmsstadsdelen Östermalm. Det utspel som de fyra alliansledarna presenterade utlöste inte några chockvågor i skol-Sverige. Det revolutionerande förslag man presenterade bestod nämligen i att man ska starta en utredning kring att göra förskoleklassen till en del av grundskolan, och därmed förlänga skolplikten till tio år. Man ska också utreda möjligheterna att förlänga skolplikten till elva år för de elever som inte klarar av att nå målen på tio år. Tidsplanen är att förändringarna ska kunna genomföras alldeles i slutet av kommande mandatperioden eller i början av den då påföljande mandatperioden, alltså tidigast 2018.
Man kan verkligen fundera hur de fyra alliansledarna tänkte när de satte ihop sitt skolutspel. Det kan knappast ge särskilt många pluspoäng att lansera en utredning var syfte är att leda fram till förändringar först år 2018. Inte heller bör det ge särskilt stort att lansera ett förslag om att ge eleverna mer av den medicin som inte fungerar idag. Av utbildningsministerns uttalanden kan man nämligen förstå att det nuvarande förskoleklassåret bör ges ett innehåll som mer överensstämmer med den utformning av verksamheten har i grundskolans tidigare år. Detta då skolan framför allt är i behov av tillgång till en större dos av den medicin som man efterfrågar, det vill säga mer resurser.
Alliansens skolutspel vittnar om något på den regeringströtthet som regeringen lider av. Lösningen på dagens stora samhällsproblem är mer av samma. Arbetslösheten ska lösas genom fler jobbskatteavdrag och hårdare tag mot de som ändå ”väljer” att vara arbetslösa. Nu gäller uppenbarligen ”mer av samma” också på skolans område. Den som inte klarar kunskapsmålen behöver mer tid att träna, för mer träning ger bättre resultat. Framför allt drömmer nog de fyra alliansledarna om ”mer av samma” när det gäller regeringsinnehavet. För fyra år till skulle nog smaka ordentligt bra. Därför lär vi nog få se mer av samma när det gäller politiska utspel framöver. Mer eller mindre desperata utspel där man försöker förpacka den redan förda politiken i ny förpackning så att väljarna ska tro att man har nya lösningar. Men det räcker inte på långa när. Det behövs verklig förändring och nya lösningar. Det om något vittnar den svenska skolans situation om. Att göra skolans, och framförallt samhällets misslyckande, till ett individuellt problem för den elev som inte klarar av att nå målen är ingen politik för morgondagen. Och en politik för morgondagen är just vad vårt land skriker efter.