Mer än bara kunskap

Piteå2010-02-22 06:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
När högskole- och forskningsminister Tobias Krantz presenterade förslaget till ny lärarutbildning på DN Debatt skrev han: "Tyvärr har de senaste årtiondenas reformer av lärarutbildningen gått i fel riktning. Skolans sociala roll har skruvats upp samtidigt som kunskapskraven tonats ned. En följd av detta är att utbildningens status har sjunkit." Detta ser Krantz som ett problem, och ställer därmed elevernas kunskapsutveckling mot elevernas sociala utveckling och ser dessa som två motstående krafter. Det verkar som om det i hans värld bara går att jobba med en dimension.
Jag ser det motsatta problemet. Med dagens syn på skolan och dess uppgifter stirrar vi oss blinda på elevernas kunskaper, utan att se vilka mekanismer som stödjer respektive stör elevernas kunskapsinhämtning . Risken är uppenbar att vi låter skolan kapitulera när det gäller social fostran och värdegrundsarbete. Denna risk är uppenbar då skolans sociala roll från ledande politiskt håll, i grunden, såväl nedvärderas som negligeras. För mig är skolans sociala fostran och värdegrundsarbete grundläggande för att skapa goda lärandemiljöer så att eleverna ska kunna fokusera på sitt lärande. Det är djupt olyckligt att man ställer skolans sociala dimension i så skarp kontrast till kunskapsuppdraget. De står inte alls mot varandra.

Vi hade en gång i vårt land en mycket framsynt och modig skolminister vid namn Ingegerd Wärnersson. Hon vågade sätta elevens lärsituation i centrum för skolans verksamhet och insåg vilken betydelse som elevens sociala situation hade för elevens förmåga till inlärning. Hon hade också en stark övertygelse om skolans betydelse för samhällets värdegrundsarbete och vågade lyfta fram dessa frågor i skoldebatten. För detta fick hon utstå mycket kritik. Hon förlöjligades och hånades. Den skola hon ville skapa kallades föraktfullt av kritikerna för "flumskola". För övrigt en retorik som Jan Björklund och hans följe fastnat ordentligt i. Detta berodde till stor del att man valde att missförstå Wärnerssons intentioner. Ingegerd Wärnersson hade ingen som helst ambition att förminska skolans kunskapsuppdrag, utan ville bara lyfta fram lärandets förutsättningar i ljuset.

Ingegerd Wärnersson uttrycker detta så väl i en debattartikel som publicerades i Aktuellt i politiken i veckan som gick. Hon skriver: "Att ge våra barn kunskap och trygghet är målen i en skola för alla. Vi har som socialdemokrater verkat för att alla elever ska nå skolans kunskapsmål. Vi har också utvecklat uppföljningen av dessa mål genom nationella prov och lokala tester. Varje elev blir sedd och ska ges det stöd den behöver. I vår läroplan finns begreppet värdegrund. När vi för några år sedan underströk betydelsen av värdegrunden bemöttes vi av nuvarande skolminister Björklund med ordet "flum". Detta "flum" är i dag ett väletablerat begrepp inom såväl myndighetsvärlden som näringslivet. Värdegrunden behövs som ett policydokument som uttrycker hur man ska vara mot varandra. I dag kan vi konstatera resultatet inom skolan av detta Björklundska tänkande. Fler barn är mobbade, fler barn mår dåligt. Såväl skolinspektionen som Bris visar på detta i sina rapporter. Vi kan alltså konstatera att alla elever inte blir lyssnade på. Man går till skolan, har ont i magen, och ingen lyssnar."
Det synsätt som Ingegerd Wärnersson representerade borde socialdemokratin hålla fast vid och slåss för. Det handlar i grunden om synen på eleverna och tar sin utgångspunkt i den socialdemokratiska människosynen. För folkpartisterna Tobias Krantz och Jan Björklund verkar eleverna i stället vara tomma kärl som endast ska fyllas med kunskap. De bryr sig uppenbarligen inte om elevernas välbefinnande i skolan i övrigt. Det är här avgrunden öppnar sig mellan dem och oss! Därför får vi socialdemokrater inte huka i den skolpolitiska debatten.
Läs mer om