Ibland blir inte ett plus ett två. Även om det är enkel matematik, som Niklas Strömstedt en gång i tiden sjöng i en av sina hitlåtar. När jag läste gårdagens tidning så kunde jag helt enkelt inte få pusselbitarna att passa ihop. Det berodde inte på tidningsartikeln i sig. Inte heller berodde det på det ämnet. Nej det jag absolut inte fick att gå ihop var det som fångat journalistens intresse. I det här fallet de nya skattepålagor som regeringen inför när man ändrar på kvotsystemet för biobränsleinblandning i diesel och skattebefrielsen för tillverkare av biobränslen tas bort.
I min enfald trodde jag att god politik handlade om att stimulera övergången till biobränslen, inte att slå undan fötterna för den industri som ska producera dessa biobränslen. Men det är kanske så att den centerpartistiska miljöministern Lena Ek förstår något som jag inte förstår.
Effekten blir i alla fall att Piteåföretaget Sun Pine kommer att vara en av förlorarna i detta spel. Ett företag som gång på gång lyfts fram som ett gott exempel på hur den gröna omställningen i vårt samhälle, och nya innovationer, faktiskt kan leda till nya jobb.
Det är här jag inte får ett och ett att bli till två. För två positiva fenomen, nya gröna jobb och miljövänligare diesel, borde vara något som faktiskt fick stöd från statsmaktens sida, och att man satsade för att utveckla affärsidéer likt denna i än högre grad. För här är det ju till och med så att ett och ett blir inte bara två utan rentutav tre eller fyra. Eller så är det som sagt var så att jag inte riktigt förstår enkel matematik.
Apropå enkel matematik så har ju matematiken stått i centrum denna vecka. I media har matematikundervisningen fått klä skott ordentligt, och då speciellt den skriftliga huvudräkningen med mellanled. Det ska tydligen vara en av förklaringarna till de sjunkande matematikkunskaperna i vårt samhälle.
Jag vet inte alls om forskarna har rätt i dessa slutsatser. Men en sak har de rätt i. Den svenska matematikundervisningen har åtminstone till viss del präglats av stor trendkänslighet. Jag vet inte riktigt hur många varianter av divisionsuppställningar som passerade revy under min egen skoltid. Men de kom och gick, och kom tillbaks igen för att på nytt hamna på slaskbacken. Det var liggande stolen och trappan och någon annan variant som jag inte kommer ihåg namnet på. Tack och lov så hade jag lätt för matte och såg logiken i de olika modellerna och kunde lätt byta mellan de olika modellerna. Den största utmaningen var att komma ihåg var täljaren och nämnaren egentligen skulle stå. Men det var ju förvisso också ett världsligt problem.
Kanske är det så att de som räknat fram vinsterna med den nya beskattningen av biobränsleproducenter och det nya kvotsystemet använts sig av den skriftliga huvudräkningen med mellanled och därmed villat bort sig i tankemodellerna. Den fråga som obönhörligen dyker upp i mitt huvud är i alla fall: ”Men hallå… Hur tänkte de nu då?”