Medelklassens Ledin utmanar vänstern
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Den som vinner detta trägna sällskap, som drivs att undslippa armodet där nere och få njuta en del av frukterna där uppifrån, får också inflytande i en demokrati.
Det började med franska revolutionen. Där steg medelklassen till makten men snart började vänstern avrätta sina politiska motståndare och gjorde sig ovän med småfolket. Det hela slutade med terror och en militärdiktatur.
Misstaget upprepades i Sovjet-unionen. Och det verkar som vänstern inget lärt. Häromdagen repriserade Åsa Linderborg i Aftonbladet vänsterns agg mot denna befolkningsgrupp. Hon tar sin utgångspunkt i Tomas Ledins nya skiva, som är en lång hyllning till medelklassen.
Speciellt upprörs Linderborg över Ledins strofer om dessa människors flit och idoghet när han sjunger:
"De går till jobbet varje dag/ bär landet på sina axlar" och hon dissar att de sällan kommer för sent, älskar sina barn och åker bil "på väg mot en ständig soluppgång".
Och när Ledin refrängar: "De är, de är, ja de är medelklassens okrönta kungar/Hatten av, blommor i skyn för medelklassens okrönta kungar", blir Linderborg speciellt sur.
Hon har svårt att förstå Ledin när han sjunger om medelklassen som "bortglömda hjältar som bor mitt ibland oss/ utan bonuspaket och har inga konvertibler, vad jag vet/ De lever i en helt annan verklighet/ står för långsiktighet och stabilitet".
Linderborg tycker istället att arbetarklassen är samhällsfundamentet. Och hon jämför Ledin med Ulf Lundells "Folket bygger landet" som sjunger:
"Du kanske tror att det är medelklassen" men "det är folket som bygger landet".
Linderborg tillskriver till och med Lundell klassmedvetande, när han skriver om hur "Hur kunde ett så vackert folk bli till en sån själsdöd flock?".
Kanske är det avslöjande för hur vänstern resonerar. De hyllar arbetarklassen men föraktar den samtidigt, eftersom den inte går på deras möten utan föredrar en trevlig stund framför TV-apparaten.
Vänstern ser arbetarklassen som drogad och föraktar samtidigt den sävliga medelklassens ansträngningar för att få ett anständigt liv, att komma tillrätta med livspusslet och få ordning i tillvaron.
Inte ens arbetarklassen röstar på vänstern, eftersom de själva tycker de har själ och känner igen sig i medelklassens ansträngningar att göra rätt för sig och förbättra samhället i det lilla, istället för att yvas på kultursidorna.