En av de bärande principerna för offentlig verksamhet i vårt land är offentlighetsprincipen. Tanken bakom detta är att varje medborgare genom detta ska beredas möjlighet till insyn i den offentliga verksamheten och att inget ska kunna döljas för medborgarnas ögon. Detta ska i sin tur motverka korruption och maktmissbruk samt säkerställa att verksamheten bedrivs med det allmännas bästa för ögonen.
För att garantera denne möjlighet till insyn i offentliga verksamheter har de offentligt anställda en lagskyddad rättighet att lämna information om verksamheten till tredje man. Detta för att missförhållanden inom offentlig verksamhet ska kunna komma till offentlig kännedom. För att dessutom förstärka möjligheterna för den anställde att lämna ut information är skyddet för källan också lagstadgat. Till detta finns också ett efterforskningsförbud kopplat vilket innebär att det är straffbart för företrädare för statliga eller kommunala myndigheter att efterforska vem som lämnat uppgifter till media. Med företrädare avses såväl anställda vis statliga och kommunala myndigheter som de politiker som ansvarar för verksamheten.
Från socialdemokratiskt håll har meddelarskyddet med tillhörande efterforskningsförbud lyfts fram som en lysande modell för att ge medborgarna en ökad insyn i all offentligt finansierad verksamhet, nu senast i debatten kring privata välfärdsföretag. Detta visar vilken central betydelse Socialdemokraterna anser att meddelarskyddet har för medborgarnas möjlighet till insyn och ansvarsutkrävande. Det är positivt.
Den typ av fall som Norrbottens-Kuriren beskriver, där en anställd efterforskat nyhetsmediers källor, blir tyvärr mer frekventa även om de tack och lov fortfarande tillhör undantagen. Det riktigt allvarliga i Luleå-fallet är dock att den anställda tjänstemannen inte drar öronen åt sig när lagbrottet från högre chefshåll påpekas utan i stället då föreslår att man ska utarbeta en policy för de anställda som de facto skulle leda till en lagvidrig begränsning av meddelarfriheten.
Detta tydliggör vikten av ett aktivt värnande av meddelarfriheten och efterforskningsförbudet för företrädare för statliga och kommunala myndigheter. Ingen anställd ska på något sätt, i något läge, behöva få uppleva att meddelarfriheten ifrågasätts.
Den företrädare för en offentlig verksamhet som inte förmår inse och uppskatta värdet av meddelarfriheten bör nog söka sig till en privat verksamhet som inte omfattas av denna möjlighet till insyn. I offentligt finansierad verksamhet måste nämligen medborgarnas rätt till insyn alltid stå i första rummet. Så enkelt är det. Det är en av alla de styrkor i vår svenska samhällsmodell som vi måste värna och utveckla.