För en tid sedan fick jag ett pressmeddelande i min mejlbox om en modell för yrkesinriktad rehabilitering, kallad Utsikten, som man utarbetat i Skellefteå och som gett mycket goda resultat. I projektet, som först hade ekonomiskt stöd från Samordningsförbundet i Västerbotten och sedan från Europeiska socialfonden, har unga vuxna som behöver extra stöd för att komma ut på arbetsmarknaden fått stöd frånpersonal från kommunens socialkontor, landstingets psykiatri, Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Finessen med detta är att den enskilde då kan möta fyra myndigheter på ett och samma ställe och att detta också underlättar myndigheternas samverkan kring den enskilda individen.
I pressmeddelandet från Skellefteå kommun säger kommunens medarbetare i Utsikten, Ingrid Selin: "Vi kan prata direkt med varandra om något händer och behöver inte söka efter samarbetspartners hos de andra organisationerna. Det blir snabb hantering på grund av de korta vägarna och vår kunskap om alla fyra organisationerna." Och visst har hon rätt i det.
En samlad helhetsbild av den enskilde och hans/hennes förutsättningar är en grundförutsättning för en lyckad rehabilitering. En av huvudpoängerna med modellen är att alla fyra medarbetarna finns med vid det första samtalet så att alla får samma bild av den enskildes situation. Efter detta utses två huvudcoacher som leder arbetet med den enskilde.
Den målgrupp som projektet haft och som modellen "Utsikten" utarbetats för är personer mellan 18-30 år som står långt från arbetsmarknaden och som är aktuella för stödinsatser från minst två av myndigheterna. Syftet med modellen är att hjälpa den unge till arbete eller studier. Inom projektet spelar praktikplatser en viktig roll, och inom ramen för denna praktik genomförs uppföljningsträffar på arbetsplatsen i kombination med enskilda träffar med deltagaren i projektet. Detta för att stödja och motivera den enskilde i den praktiska situationen. Projektet sköter också förhandlingar om anställning med arbetsgivaren.
De tidiga utvärderingar som gjordes av projektets samhällsekonomiska utfall visade på en mycket hög lönsamhet. Hösten 2008 hade hälften av deltagarna kommit ut i egen försörjning och detta resultat har förbättrats ännu mer ju längre projektet löpt på. Detta är självklart ett mycket bra resultat. Än viktigare är den livskvalitetsförbättring som projektet medfört för deltagarna.
Man skulle kunna hoppas att man på andra håll i landet tar till sig de erfarenheter som man gjort hos "Utsikten" i Skellefteå. Att kunna hjälpa unga som står långt från arbetsmarknaden på detta sätt är ett exempel på att en aktiv arbetsmarknadspolitik som sätter individen i centrum kan ge mycket goda effekter. För dessa ungdomar som under lång tid gått mellan olika sysselsättningsskapande åtgärder och där emellan hamnat i perioder av passiv arbetslöshet har de olika myndigheternas samverkan möjliggjort en återkomst till arbetslivet. Tänk vilken känsla av återvunnen stolthet och självkänsla det måste innebära när utsikten mot framtiden blir ljusare.