Att staten, kommuner och landsting ska använda våra gemensamma skattepengar på bästa möjliga, och mest ansvarsfulla, sätt är en av grundbultarna för vår offentliga förvaltning. I detta sammanhang är de offentliga upphandlingar som görs otroligt viktiga verktyg för att förverkliga detta. Fram till nu har de offentliga upphandlingarna fokuserat på kostnadsnivå och kvalitet. Det är i och för sig mycket viktiga parametrar. Men det räcker inte.
FN-organet ILO (International Labour Organization) har i en konvention utarbetat regler som ska möjliggöra för offentliga myndigheter att kunna ställa krav på lönevillkor och anställningsvillkor motsvarande kollektivavtalsnivå vid offentliga upphandlingar. EU-kommissionen har uppmanat medlemsländerna att ratificera konventionen vilket också nio av medlemsländerna hittills gjort, inklusive Finland och Danmark. Den svenska regeringen har dock motsatt sig en ratificering och hänvisat till att den strider mot EU-direktivet om offentlig upphandling samt delar av annan EU-rätt.
Den svenska riksdagens beslut att kräva en ratificering av ILO 94 är en viktig arbetsrättslig seger. Offentliga myndigheter kan nu ta ett ansvar för att undvika social dumping och osund konkurrens på den svenska arbetsmarknaden. Nu kan man ställa sociala och etiska krav vid upphandlingar i och med att konventionen slår fast att utförare av offentligt upphandlad verksamhet inte får tillämpa löner och villkor som är sämre än kollektivavtal för branschen på det område där arbetet utförs.
Det är ytterst talande att den svenska regeringen motsätter sig ILO 94. Det handlar om ett uttryck för den antifackliga inställning som regeringen i grunden företräder. Men det är ingenting som förvånar. Gång på gång har regeringen i praktisk handling visat att man inte tar strid för de svenska kollektivavtalen. Lex Laval är ett annat exempel. Att en osund konkurrens med låga löner och försämrade anställningsvillkor också bidrar till en press nedåt på den svenska arbetsmarknaden är väl vad regeringen med Moderaterna i spetsen egentligen vill uppnå.
Från att vara ett land som stått i spetsen för förbättrade arbetsvillkor har vi gått till att bli ett land där regeringen infört generösa möjligheter att stapla otrygga visstidsanställningar på varandra, där finansministern förespråkar sänkta ingångslöner, där regeringen tycker det är okej att utländska företag konkurrerar genom att ge sina anställda lägre löner och sämre arbetsvillkor. Det är så Sverige ska se ut om den högerledda regeringen får som den vill.
Får se hur länge regeringen vägrar genomföra detta riksdagsbeslut. Fredrik Reinfeldts regering har ju hittills vägrat genomföra det förra riksdagsbeslutet om ratificering av ILO 94. Det beslutet fattades redan 2006. Visst är det skönt att vi har en regering som respekterar de beslut som riksdagen fattar.