Med sikte på riksdagen

Sverigedemokraterna lär få omkring 45 miljoner kronor i partistöd under innevarande valperiod. I riksdagsvalet 2006 fick partiet 2,9 procent av rösterna, men kommunalvalet gav partiet extra råg i ryggen, och det är där man hämtat pengarna. Nu är det valet 2010 som gäller. Det handlar om att vinna eller försvinna för Sverigedemokraterna. Till riksdagen vill man. Och kan bli en vågmästare.

Foto: FREDRIK PERSSON / SCANPIX

Piteå2009-10-17 06:00
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
I EU-valet tidigare i år samlade partiet 3,3 procent av rösterna och i kyrkovalet, där man verkligen satsade, blott 2,8 procent, men i opinionsmätningarna har man till och från legat över fyraprocentsspärren, så eventuellt framtida riksdagsplatser finns inom räckhåll. Det gäller att anpassa politiken därefter. Främlingsfientligheten har tonats ner. Nu vill man vara ett parti bland alla andra.
Partiledaren Jimmie Åkesson har en modest framtoning och vill framhäva partiets familje-och äldrepolitik i stället för invandringspolitiken. Därmed har SD utmanat Göran Hägglunds Kristdemokrater om väljarna. Pinsamt för Hägglund är att samme Åkesson i gårdagens Expressen hyllar KD-ledare för hans ställningstagande mot kultureliten. KD och SD i samma båt...
För att lyckas satsar Sverigedemokraterna dessutom betydligt större summor på den kommande valrörelsen än Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Enligt uppgifter handlar det om 19 miljoner kronor för bland annat reklam i TV4.

I helgen pågår Sverigedemokraternas landsdagar i Ljungbyhed i Klippans kommun i Skåne, där partiet fick 7,5 procent av rösterna vid riksdagsvalet 2006. Noterbart är att Skåne är SD:s starkaste fäste. I valet 2006 fick man mellan 7 procent och upp till dryga 10 procent av rösterna i en rad Skånekommuner. Jämför då med Piteå, där Sverigedemokraterna lockade 0,81 procent av väljarna.
Ett främlingsfientligt parti har skaffat sig ett visst fotfäste i svensk politik. Inte bara i Skåne, utan även i 144 av landets 290 kommuner. Det går inte längre att ignorera och isolera Sverigedemokraterna. De etablerade riksdagspartierna måste ta fighten.
För att bli mer rumsrena har man sedan ett par år bytt kostym och anstränger sig för att visa upp en attityd av att vara ett seriös och demokratiskt parti bland alla andra, men i grunden är det samma främlingsfientlighet, som alltid varit partiets livsnerv, som man försöker locka nya sympatisörer med. Otrygga människor söker sig till Sverigedemokraterna, där allt ont och alla svårigheter som drabbar genuina svenskar kan skyllas på invandrare.

Sverigedemokraterna bekämpas bäst genom att ständigt tydliggöras, och att partiets populistiska åsikter tas fram i ljuset. Att man så sakteliga lyckats locka allt fler sympatisörer beror i mycket på de etablerade partiernas tidigare nonchalans. De har inte tagit Sverigedemokraterna på allvar. Nu har en förändring skett, där samtliga riksdagspartier om än mer eller mindre bestämt tar avstånd från att samarbete med Sverigedemokraterna. Det är utmärkt.
Inte minst mot bakgrund av hur främlingsfientliga partier tagit för sig i två av våra nordiska grannländer. I Danmark har Pia Kjaersgaards Dansk folkeparti tagit greppet om invandrar- och flyktingpolitiken. I Norge är främlingsfientliga Fremskrittspartiet numer ett av de tre största partierna. Liksom dessa partier hävdar Sverigedemokraterna att invandringen är ett gissel för och att så många invandrare som möjligt borde lämna Sverige. Partiet vill till och med skapa en särskild "återvandringsmyndighet".
Sverigedemokraterna är ett parti som spelar på människors rädsla och osäkerhet. Frågan är om det räcker för att bli ett riksdagsparti.
Läs mer om