Häromkvällen blev jag uppringd av en journalist på Svenska Dagbladet som höll på att skriva en artikel om öppenhet inom det socialdemokratiska partiet och ville att jag skulle uttala mig eftersom hon läst en ledare som jag tidigare skrivit i ämnet, och hon ville få hjälp med att nyansera öppenhetsdebatten. Först så kunde jag inte ens komma på vilken ledare som hon åsyftade men så småningom, när hon läste upp delar av ledaren, så började polletten ramla ner.
Kanske hade hon hoppats på att jag tillhörde de som vänder mig mot öppenhetsdebatten inom det socialdemokratiska partiet, och gjorde hon det så blev hon nog besviken. Frågan om en fördjupad öppenhet inom det socialdemokratiska partiet är fortfarande en av partiets ödesfrågor. Och då handlar det inte enbart om hur vi utser partiledare utan det handlar om öppenhet i alla våra interna processer, vilket jag också skrev i min ledare.
Nu är det så att det händer oerhört mycket positivt inom det socialdemokratiska partiet. Vi är mitt inne i en process där vi ska ta fram ett nytt och mer modernt partiprogram. När samhället förändras så måste politikens uttryckssätt också förändras. Detta innebär inte att våra värderingar förändras, utan det handlar om vilka slutsatser vi kommer till i vår samhällsanalys och vilka åtgärder vi vill vidta utifrån detta.
Den programkommission som partistyrelsen har tillsatt under ledning av Stefan Löfven, och med veteranen Lars Engqvist som huvudsekreterare, har presenterat ett första diskussionsunderlag som har en mycket intressant och spännande utgångspunkt. Syftet är att få våra medlemmar att diskutera den socialdemokratiska politikens framtida utformning utifrån ett antal stora samhällsförändringar som man sett i sin omvärldsanalys; globaliseringen, kunskapstillväxten och teknikutvecklingen, klimatförändringarna och utarmningen av naturresurser, förändrade sociala mönster och politikens förändrade villkor.
Programkommissionens mycket öppna och inbjudande diskussionsunderlag är ett ypperligt exempel på hur politik kan formas med öppenheten som verktyg. Här får medlemmarna möjlighet att i ett första led i processen fundera över precis samma frågeställningar som programmakarna också brottas med, och har möjlighet att redan i processens inledningsfas kunna göra inspel och komma med åsikter och synpunkter. Detta arbetssätt kommer att borga för att människor kommer känna en delaktighet i den slutprodukt som slutligen kommer att behandlas på den ordinarie partikongressen år 2013.
Men öppenhet som verktyg i en sådan här process ställer oerhört stora krav på den lokala och regionala partiapparaten. S-föreningar, arbetarekommuner och partidistrikt måste ta ansvar för att forma den lokala processen så att den enskilde partimedlemmen faktiskt ges möjlighet att delta i programprocessen. Det måste anordnas temamöten, studiecirklar, dialogmöten, diskussionsforum på olika former av sociala medier etc. där medlemmar får möjlighet att bryta åsikter och idéer mot varandra. Annars kommer inte processen att bli lyckad. Det åvilar de enskilda partidistrikten att se till att processerna fungerar i alla delar av landet så att öppenheten inte leder till nya klyftor mellan partidistrikt och arbetarekommuner som förmår hålla processen vid liv och de som misslyckas med uppdraget. Först då är processen lyckad fullt ut demokratiskt sett.