Med människan i centrum
RÄTTIGHETER I dag inleder RFSL sin kongress i Skellefteå. Som värd för kongressen står RFSL Nord. Då träffas representanter från RFSL 29 avdelningar för att diskutera homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter.
RFSL Nords ordförande Linda Kärki, ombudsmannen på RFSL Fredrik Nilsson och RFSL Nords kassör Minna Westin deltar alla på RFSL:s kongress som inleds i Skellefteå i dag.
Foto: Robert Lundberg
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Mycket har hänt under RFSL:s tid som organisationen och framför allt de senaste decennierna. Fram till år 1944 var homosexuella handlingar fortfarande kriminella och kunde bestraffas med upp till två års straffarbete. Detta medförde att antalet öppet homosexuella var ytterst få. Värt att notera är att det endast var för homosexuella män som det fanns ett uttryckt förbud. Homosexuella kvinnor existerade inte för lagstiftarna.
1950 bildades RFSL för att förbättra homosexuellas situation i samhället, och för att försöka påverka allmänheten och myndigheter att ge homosexuella samma rättigheter som heterosexuella. Men det var fortfarande inte lätt att leva öppet. Hemlighetsmakeriet kring vilka som var medlemmar var stort. Därför tillämpade inte RFSL öppen antagning av medlemmar utan för att bli medlem krävdes att du rekommenderades av två tidigare medlemmar.
Under de första årtiondena var framgångarna små. Acceptansen i samhället var låg, och homosexualitet var fortfarande fram till 1979 betraktat som mental sjukdom av Socialstyrelsen. Under åren 1978 -1984 genomfördes en statlig utredning kring homosexualitet, "Homosexutredningen". Denna kom fram till den revolutionerande slutsatsen att homosexuella har en förmåga att älska någon av sitt eget kön, i stället för någon av det motsatta könet. Denna utredning kom ändå att bli startskottet för en positiv utveckling. 1987 instiftades sambolagen där även homosexuella kunde betraktas som sambos. 1995 infördes partnerskapslagen i Sverige vilket gav samkönade par möjligheten att registrera sitt partnerskap. Den 1 maj ifjol gjordes äktenskapslagstiftningen könsneutral och under hösten fattade även Svenska kyrkan beslut om att samkönade par ska få ingå äktenskap i kyrkan.
Man kunde ju tro att allt är frid och fröjd efter dessa framsteg. Men så är tyvärr inte fallet. Att samhället banar väg och går i bräschen för förändrade attityder är bra för den långsiktiga utvecklingen. Men fortfarande är det alltför få som känner sig fullt ut respekterade och accepterade av sin omgivning.
Många fördomar består tyvärr. Alltför många homosexuella, bisexuella och transpersoner möter både negativa attityder och diskriminering i sin vardag, såväl på fritiden, i skolan, på arbetsplatsen som i samhället i övrigt. Målet måste vara att ingen ska uppleva sig negativt bemött eller behöva utstå kränkande behandling för sin sexuella läggnings eller sitt könsuttrycks skull. Därför har RFSL ännu i dag tyvärr ett berättigande som organisation.
Det behövs en stark röst som kan höras också för alla de som ännu i dag inte vågar leva öppet med sin sexuella läggning och sitt könsuttryck. Livsvillkoren skiljer fortfarande mellan orter. På ett ställe kan det vara ganska enkelt att leva öppet och du blir bemött med respekt. På ett annat ställe i vårt land kan det vara mer eller mindre förenat med fara för det egna välbefinnandet att hand i hand med sin käresta på stan eller stolt visar upp sitt könsuttryck. Det måste vara en mänsklig rättighet att få leva som den man är, och att få vara stolt över det.
Det är tur att det finns människor som RFSL Nords ordförande Linda och RFSL:s ordförande Sören. Människor som viger sina liv åt att kampen för alla människors rätt att vara sig själva. De slåss för din och min rätt, oavsett om vi är homo, hetero, bi eller transpersoner.
Kom ihåg det.