Centerpartiet är ett parti med ytterst stora problem. Under lång tid har partiet hamnat i närheten av fyraprocentsspärren i olika opinionsundersökningar. Trenden är stadigt nedåtgående. Allvaret i partiets problem förstärks av den undersökning som tidningen Dagens Samhälle låtit göra tillsammans med opinionsinstitutet Novus. I undersökningen har ett representativt urval medborgare fått ange vilket parti som man har högst förtroende för kopplat till tjugofem olika politikområden. Centerpartiet har inte högst förtroende på något av de tjugofem områden. På tjugotre områden tappar partiet dessutom i förtroende. Ett minst sagt katastrofalt kalldusch och ett kyligt kvitto på den politik som partiet för under Annie Lööfs ledarskap.
Det område där partiet uppnår högst förtroendetal är på miljö- och klimatområdet. Partiets forna flaggskepp. Där får partiet numera stöd av endast sju procent av de svarande, och hamnar hela tjugofem procentenheter efter Miljöpartiet som har högst förtroende inom detta område. Detta måste göra mycket ont i själen hos de centerpartistiska kärnväljare som stått på barrikaderna och kämpat för ett grönare Sverige. Detta rekordlåga stöd för centerpartiets miljöpolitik kommer efter sex år av centerpartistiskt innehav av miljöministerposten. Ett tydligare underkännande kunde knappt ha kommit.
När de tjugofem områdena vägs samman är det genomsnittliga stödet för Centerpartiet endast 1.9 procent, vilket är en minskning på 1,4 procentenheter sedan förra mätningen. Värt att notera är att motsvarande siffra för Kristdemokraterna ligger på 2,8 procent och för Sverigedemokraterna på 3,4 procent. Detta förstärker bilden av Centerpartiet som det stora krispartiet i svensk politik.
Resultatet i Novus undersökningen måste närmast ses som en mardröm för centerledaren. Den omorientering som partiet genomgått under senare år, och som ytterligare förstärkts under Annie Lööf, har uppenbarligen inte uppskattats av väljarna. Det märks också djupt in i centerleden. Bland gräsrötterna i den centerpartistiska myllan mullrar det betänkligt. Marken gungar ordentligt under fötterna på Annie Lööf och lyckas hon inte bryta den negativa trenden kan Lööf snart befinna sig i fritt fall.
Problemen ligger i grunden inte i Annie Lööf och hennes ledarskap. Istället handlar centerkrisen om att partiet inte är besjälad av någon särskild fråga. Det som i tidernas begynnelse var ett parti som i grunden var närmast antiliberalt försöker nu positionera sig som det mest liberala av de svenska riksdagspartierna. Det parti som i alla lägen tidigare satte en ära i att företräda landsbygdsperspektivet i svensk politik fokuserar nu alltmer på den verkligheten som finns runt Stureplan. I dessa förändringar står en stor del av förklaringarna till centerpartiets identitetskris att finna. En annan förklaring till partiets problem är att väljarna hellre söker sig till origalet än till en blek kopia. Och en blek kopia är i mångt och mycket just vad Centerpartiet är idag. Det är således ingen lösning att byta ut Annie Lööf, trots att hon som partiordförande är ytterst ansvarig för att partiet befinner sig i fritt fall.