Frågan om hur kvaliteten i den svenska välfärdssektorn ska kunna säkras, och hur frågan om vinstuttagen från välfärdssektorn ska hanteras, kommer utan tvekan att hamna i fokus på den socialdemokratiska partikongressen i vår. Dessa frågor är också centrala för Landsorganisationen (LO) och dess medlemmar. LO:s ledning tillsatte därför en välfärdsutredning under norrbottningen Tobias Baudins ledning. Igår presenterade denna grupp sin rapport. Många av de förslag som man lyfter fram är mycket intressanta.
I rapporten konstateras att behovet av välfärdstjänster ökar i vårt samhälle. Samtidigt sinar resurserna till välfärdssektorn i takt med att skatterna sänks. Det blir omöjligt att få denna ekvation att gå ihop. Samtidigt förstärks resursbristen av att resurser läcker ut ur systemet genom de vinstuttag som sker hos privata välfärdsföretag.
I rapporten konstaterar LO:s välfärdsutredning att enbart en begränsning av vinstuttagen inte skulle lösa resursproblemen men att det är en av förklaringarna och ett samhällsproblem som måste erkännas och åtgärdas. Det är nämligen problematiskt att pengar som tagits in via skatten för att finansiera den gemensamma välfärdssektorn, det vill säga vård, skola och omsorg, i stället hamnar i privata aktörers fickor samtidigt som verksamheterna skulle behöva ytterligare tillskott av resurser för att kunna uppfylla medborgarnas behov och förväntningar.
För att kunna komma framåt i diskussionen kring vinstuttag i välfärden, och för att försöka komma förbi låsningar som uppkommit i frågan, vill utredningsgruppen inte förbjuda vinstuttag fullt ut. Verksamheten ska dock bedrivas efter en ickevinst-princip i en bolagsform kallad samhällsbolag. Dessa är en utvecklad form av den bolagsform med särskilda vinstbegränsningar (SVB-bolag) som redan finns i aktiebolagslagen idag.
De så kallade samhällsbolagen ska, utöver vad som gäller för de befintliga SVB-bolagen, också omfattas av en princip om allmännytta. Vinsuttag och värdeöverföringar i samhällsbolagen ska begränsas så att de motsvarar statslåneräntan plus en procent på det totala kapitalet. Redan tidigare har det socialdemokratiska ungdomsförbundet (SSU) förespråkat en liknande lösning.
LO föreslår att offentligt finansierad privat välfärdsverksamhet endast ska få utföras av samhällsbolag eller ickevinst-aktörer och att detta regleras i en dispositiv lag, vilket innebär att de folkvalda politikerna ska kunna teckna driftavtal inom välfärdssektorn där huvudregeln och samhällsbolag eller ickevinst-aktörer åsidosätts om motiv för detta kan presenteras. På så sätt förstärks det lokala demokratiska inflytandet över beslut kring hur välfärdens ska utföras. Detta motiveras med att lokala förutsättningar skiljer sig mycket mellan olika delar av Sverige.
För att säkerställa att vinstuttag och värdeöverföringar inte ska kunna döljas på koncernnivå, på det sätt som faktiskt skett, exempelvis genom dyra koncerninterna lånelösningar, kräver LO tydligare krav på öppna böcker på enhetsnivå ska gälla i all välfärdsverksamhet oavsett huvudman.
LO förespråkar också att det ska införas ett certifieringssystem av välfärdsföretag för att på så sätt kunna garantera kompetens, seriositet och långsiktighet. Dessa ska automatiskt omprövas vid ägarbyten och även kunna dras in om regler och krav inte efterföljs.
Dessutom kräver LO att tydligare bemannings- och utbildningskrav ska tas fram så att kvaliteten kan säkra, och dessa ska gälla för samtliga huvudmän som verkar inom välfärdssektor oavsett om de är offentliga eller privata.Lagen om offentlig upphandling (LOU) måste utvecklas så att brukarnas rätt till kvalitet och valfrihet går före företagens. Först då kan demokratiskt valda företrädare ta det fulla ansvaret för, och utkrävas det fulla ansvaret för, att kvalitet och kontinuitet i välfärden upprätthålls på lokal och regional nivå. Detta innebär i sin tur att lagen om valfrihetssystem (LOV) måste avskaffas.
Med de förslag som nu LO presenterat finns det mycket goda förutsättningar för arbetarrörelsen att kunna samlas och enas kring hur kvaliteten i den svenska välfärden ska kunna säkras och kring vilka driftsformer som ska kunna vara aktuella inom välfärdssektorn. Det bådar gott inför den socialdemokratiska partikongressen. Det vore ytterst välgörande om Socialdemokraterna under kongressen kunde lämna klara och tydliga besked till väljarna kring hur man ska kunna höja kvaliteten, stoppa resursslöseriet, förbättra insynen kring hur verksamheterna bedrivs och förstärka medborgarnas inflytande, valmöjligheter och likvärdighet i välfärdssektorn. Först då kan ordning och reda bringas i välfärdssektorn så att målet om en välfärd av hög kvalitet åt alla kan uppfyllas.
En välfärdsmodell som tar sin utgångspunkt i de förslag som LO nu presenterat utgör en stabil grund för en modern och kvalitetssäkrad välfärdsmodell som sätter medborgaren i centrum.