En sak måste man ändå beundra den folkpartistiska partiledningen för. När man bestämmer sig för att agera på ett område så är man konsekvent och kör stenhårt på detta område och sprutar ur sig förslag inom detta politikområde. Det har vi sett nu i många år vad gäller skolan. Björklund & Co har inte legat på latsidan.
Nu verkar FP ha hittat ett annat område som man tänker fokusera. Arbetsmarknaden ur ett arbetsgivarperspektiv. Det började i förra veckan med att man ville sänka ungdomslönerna för att arbetsgivarna skulle ha råd att anställa fler ungdomar. Man kan inte annat än att hålla med Maria Stenberg, S-riksdagsledamot från Arjeplog, när hon på bloggen Norrblogg skriver följande inför en radiodebatt mot den norrbottniske folkpartisten Tomas Olofsson:
"Idag ska jag debattera med Tomas Olofsson (FP) om deras förslag om att sänka lönerna för unga människor. Jag kan bara konstatera att jag ser fram emot det! Känner mig laddad och taggad!!!
För är det något jag är urless och dödstrött på som riksdagsledamot i Arbetsmarknadsutskottet, LO-distriktets ordförande och mamma till två unga som är på väg ut i arbetslivet är det borgarnas förslag om att unga människors arbetskraft inte är värt att betalas för!!"
Uppenbarligen ska ungdomars arbetsinsats nedvärderas. Det räcker uppenbarligen inte med att ungdomslönerna är så låga som de är idag. En nittonåring som jobbar inom hotell eller restaurang är tydligen inte värd de 89,30 som man enligt avtal ska ha per timme. Men Folkpartisterna hasplar ur sig än mer arbetstagarfientliga förslag, många av dem riktade särskilt mot de unga på arbetsmarknaden. Ungdomar ska ha längre provanställningstider än de som är äldre. Men tar det verkligen längre tid att bedöma om en ung människa är lämpad för jobbet än det gör med en äldre anställd. Jag bara undrar. Det stannar inte därvid. Jag konstaterade ju tidigare att när folkpartisterna väl får upp ångan på ett område så blir de mycket produktiva. Man vill också, som man säger, modernisera Lagen om anställningsskydd. Man vill helt enkelt avskaffa dagens turordningsregler vid uppsägningar, som bygger på anställningstid, och ersätta dessa med turordningsregler baserade på kompetens. Den bäst lämpade för jobbet ska alltså placeras högst upp i turordningen. Man kan ju bara fundera vem som ska avgöra vem som är mest kompetent. Nog är väl risken stor att FP tänker sig att det är arbetsgivaren som är bäst lämpad att göra detta. Men helt plötsligt kanske de överraskar. Men så särskilt troligt är det väl inte.
Jag trodde att turordningskretsarna var till för att se till att människor med rätt kompetens för en arbetsuppgift är de som ingår i turordningen så att ingen som är kvalificerad för en arbetsuppgift slås ut av en icke-kvalificerad. Till exempel så ingår endast engelsklärare i turordningskretsen för engelsklärare, så att dessa inte slås ut av en kemilärare som helt plötsligt ska undervisa i engelska.
Nog känns det som om det finns en hund begraven någonstans. För uppenbarligen finns det ett missnöje med dagens turordningsregler hos FP. Kan det vara så att man tycker att arbetsgivaren borde få bestämma mer själv? Eller vad tror ni?