Inför ett hundratal gymnasieelever kliver europaminister Birgitta Ohlsson upp på podiet i Strömbackaskolans samlingssal. Anförandet inleds med bilder på en östtysk flicka som älskade att spela volleyboll och som drömde om att få chansen att köpa ett par amerikanska jeans. Det är också bilder på den östtyske regeringschefen Erich Honecker, Rumäniens president Nicolae Ceaușescu, Leonid Brezjnev från Sovjetunionen, Francisco Franco i Spanien och en ung poet från Tjeckoslovakien som drömde om rätten att få tänka och tala fritt.
Bilder av antidemokratiska ledare från ett Europa som inte ligger längre bort än fyrtio år i tiden och ännu närmre räknat i kilometer och mil, men också mitt ibland dessa bilder av diktatorer och antidemokrater också bilder av människor, som flickan som drömde om amerikanska jeans och poeten som drömde om att få tala fritt. Människor som drömde om en annan framtid för sitt land och för Europa, och som fått se sina drömmar förverkligade, mer eller mindre tack vare det europeiska fredsprojekt som EU-samarbetet i grunden är.
Birgitta Ohlsson brinner verkligen för det europeiska samarbetet och det frihetsprojekt som hon ser det som. Hon brinner också när hon talar sig varm för att EU-samarbetet måste öppna dörrar för fler, i stället för att bygga murar mot omvärlden. Det finns en äkta glöd och ett äkta engagemang hos henne som gör att man lyssnar.
Birgitta Ohlsson vill påminna oss alla om att demokratin som vi ser den runt om i Europa inte är något vi kan ta för givet. Trots att alla EU-länder idag är demokratiska blir antalet öppet främlingsfientliga, fascistiska och nynazistiska partier i EU-länderna allt fler, och de växer sig allt starkare. Idag finns dessa partier representerade i lika många folkvalda lagstiftande församlingar i Europa som innan andra världskriget. Partier som är otroligt skickliga att rida på den våg av social oro som följer i den europeiska krisens spår. Birgitta Ohlsson påpekar med emfas att det finns en grogrund för att dessa partier ska kunna växa sig ännu starkare i och med att allt fler unga människor i krisens Europa tappar tron på framtiden.
Birgitta Ohlsson brinner för liberalismens Europa. Det finns något sympatiskt i det patos hon bär på. Hennes glödande engagemang för att få människor att rösta i EU-valet berör verkligen. När hon med skärpa i rösten påminner gymnasieungdomarna om att man på andra håll i vår värld dör för rätten att få uttrycka sin mening och att hon tycker att det är såväl ansvarslöst, slarvigt som cyniskt att strunta i att utnyttja sin rösträtt kan man inte annat än att nicka och hålla med.
Men det innebär inte att Birgitta Ohlsson ser på Europa och på europapolitiken på samma sätt som vi socialdemokrater gör. Skillnaderna är stora. I ett liberalt Europa står de fria rörligheterna i centrum för politiken. För oss socialdemokrater är grunden för europapolitiken en europeisk solidaritet och ett gemensamt ansvarstagande för mer rättvisa levnadsvillkor i Europa. Vi ser med samma oro på utvecklingen men svaren på framtidsfrågorna skiljer sig åt. Detta kommer vi återkomma till här på ledarsidan i närmare anslutning till EU-valet.
Birgitta Ohlsson ska ha all cred för sitt korståg genom landet för att väcka intresse för europaparlamentsvalet och för att få människor att utnyttja sin rösträtt. Det behövs fler röster i europapolitiken vars hjärta brinner för dessa frågor på samma sätt som Ohlssons hjärta gör. Då skulle europapolitiken säkerligen bli mer begriplig och lättillgänglig för fler. Vi får verkligen hoppas att valdeltagandet i vårens parlamentsval blir avsevärt högre än de 40,43 procent som valdeltagandet i Norrbotten landade på 2009.