Det är med blandade känslor jag tittar på valresultatet i EU-valet. På det europeiska planet gläds jag åt att den socialdemokratiska gruppen håller ställningarna i Europaparlamentett. Men visst är jag besviken över att vi inte verka lyckas bli största partigrupp. Min klump i magen växer när jag ser de framgångar som högerextrema, nationalistiska och fascistiska partier haft i stora delar av Europa. I Frankrike blev Front National, lett av Marine Le Pen, största parti! Från Grekland kommer nynazistiska Gyllene Gryning ta plats i Europaparlamentet. Även i Sverige går Sverigedemokraterna fram och tar mandat. Det är en sorgens dag för alla som värderar medmänsklighet och tolerans.
Nu måste vi alla fråga oss vad framgångarna för de högerextrema beror på. Krisen har slagit hårt mot många människor. 26 miljoner européer går arbetslösa. Ungdomsarbetslösheten är i vissa länder så hög att man måste oroa sig över om det är en förlorad generation vi ser. I södra Europa har åtstramningspolitiken lett till nedmonterad välfärd och en långvarig ekonomisk nedgång. Nu pekar kurvorna uppåt i de flesta länder igen, men det kommer att ta mycket lång tid innan det syns i människors vardag. Kanske har de enkla budskapen slagit an hos hårt prövade människor.
Trots Sverigedemokraternas framgångar så känns det i Sverige som om det blåser vänstervindar. Vi socialdemokrater gör trots allt ett hyggligt val och ligger på samma nivå som förra gången samtidigt som Vänsterpartiet och, framförallt, Miljöpartiet växer. Feministiskt Initiativ kommer in med ett mandat. Det är bra att så många väljare tyckt att det var viktigt att rösta för mer jämställdhet och lika villkor och rättigheter mellan män och kvinnor. Självklart önskade jag att vi hade lyckats fånga upp en större del av den vinden.
Den stora skrällen i EU-valet är väl ändå borgerlighetens – och främst Moderaternas – totala genomklappning. Vem hade kunnat ana att Moderaterna endast skulle bli tredje största parti? De är omsprungna av Miljöpartiet med ganska bred marginal. Det kan rimligen inte kallas något annat än en katastrof. Det ska bli intressant att se vad spinndoktorerna hos Moderaterna gör för analyser av resultatet inför höstens riksdagsval. Kommer de äntligen förstå att svaret på alla frågor inte nödvändigtvis är skattesänkningar. Nej, det vore väl att hoppas på för mycket…
Men valdeltagandet ser ut att ha gått upp jämfört med 2009. Det är bra. Samtidigt är det fortfarande bara lite mer än hälften av de röstberättigade som har röstat. Själv kan jag inte förstå hur det går att avstå från att utnyttja den demokratiska rättighet, som så många människor i världen kämpat för. Visst förstår jag att det kan kännas som att de ”där nere i Bryssel” är långt från vardagen hemma i Norrbotten. Men faktum är att det allra mesta som vi håller på med i riksdagen och faktiskt av det som kommunfullmäktige i våra hemkommuner fattar beslut om, påverkas av beslut i EU. Då har det betydelse vilka representanter vi skickar ned till Europaparlamentet.
Slutligen så följde jag naturligtvis valresultatet hemma i Arjeplog. Där är vi Socialdemokrater största parti med drygt 38 procent, följt i tur och ordning av V, SD, MP, C, KD och FP. Moderaterna har stöd av ca 4 procent av väljarna i Arjeplog. Sug på den, Fredrik Reinfeldt!