"Brukar inte skriva om politik särskilt ofta här, men åh vad jag längtar efter en utbildningsminister som gillar kunskap och inte är rädd för den!" Dessa ord kunde man läsa från en av mina Facebookvänner. Hennes frustration sammanfattar mycket av de reaktioner som man kunde läsa i olika sociala medier efter utbildningsminister Jan Björklunds besked om att han fortfarande avser lägga fram förslaget om teorifria gymnasieutbildningar. Motivet för Björklund är att han anser det bättre för icke studiemotiverade ungdomar att genomföra en ettårig praktisk utbildning än att hoppa av en gymnasieutbildning.
I en kommentar till TT säger Björklund: "Alla som kritiserar struntar ju i alla de här ungdomarna som slås ut. De lever vidare i luftslottet där alla ska vara högskolebehöriga."
Frågan är om det inte är utbildningsminister Jan Björklund som cyniskt struntar i dessa ungdomar genom att blunda för de verkliga problemen. För visst finns det stora problem med den svenska gymnasieskolan och det svenska utbildningssystemet. Men dessa problem tar inte sin utgångspunkt i att vi överutbildar de svenska ungdomarna. Problemet ligger i stället i att samhället inte skjuter till tillräckligt med resurser till skolan så att alla elever får en reell chans att klara dagens kunskapskrav.
På en punkt måste man dock ge utbildningsministern rätt. Det gäller hans uppfattning om att det är mer uppbyggande att lyckas än att misslyckas. Men Björklunds recept för att få skoltrötta och mindre studiemotiverade att lyckas är inget annat än en björntjänst. Det räcker nämligen att sätta sig med en tidning, eller att gå ut på nätet, och läsa platsannonserna för att inse att de elever som kommer att gå ut som ettåriga "Björklundare" utan teoretisk utbildning kommer att stå sig slätt på arbetsmarknaden. Kraven på teoretiska kunskaper står som skrivna i eldskrift i dessa annonser. Samma budskap möts man av när man talar med företagare och entreprenörer kring deras personalbehov.
Men Jan Björklund är tyvärr inte ensam om sin vrångbild av verkligheten. Alltför ofta möter man också inom socialdemokratin uppfattningen att inte alla ska behöva bli "akademiker", och med det menas att ha behörighet att gå vidare till högre studier efter avslutade gymnasiestudier. Detta tar sin utgångspunkt i något slags arbetarromantisk bild av hur samhället borde se ut. Men verkligheten är en helt annan.
Effekten av Björklunds förslag blir att det skapas en ny mycket svag grupp på arbetsmarknaden. En grupp människor som kommer att ha mycket få verktyg för att klara dagens krav på flexibilitet och kompetens. Risken är stor att dessa människor kommer att känna sig inlåsta i ett fack på arbetsmarknaden utan möjlighet att kunna byta jobb och utvecklas.
Risken är uppenbar att dessa människor då kommer att känna sig lurade och svikna av det samhälle som gett denna undermåliga utbildning. Än mer upprörda kommer de sedan att bli när de då vill göra något åt sin utbildning och inser att den borgerliga regeringen också slagit sönder vuxenutbildningen så att dörrarna till en andra chans också är stängda. Då kommer de att inse att det som Björklund i rosenrött beskrev som ett snabbspår ut på arbetsmarknaden i stället visade sig vara en enkelriktad återvändsgränd.