Jag sitter i en taxi mellan Olinda och Recifes centrum. De senaste åren har det blivit billigare och lättare att köpa bil i Brasilien. Det märks tydligen för det går knappt att ta sig fram. Det är inte bara den latinamerikanska "mañana mañana-kulturen" som gör att möten försenas utan lika mycket den kaotiska trafiken. De jag arbetar med bor precis som jag utanför stan. De säger att det idag tar tredubbelt så lång tid att ta sig till jobbet jämfört med för några år sedan
I Recife finns det inget tunnelbanesystem att gömma undan mer än en och en halv miljoner innevånare. Inte heller finns det körfält reserverade för kollektivtrafiken. Precis som i de flesta andra storstäder har man satsat på bilismen istället för på en fungerande kollektivtrafik. Massbilism har kommit att bli en symbol för det individualistiska och frihetskrävande samhället. Där var och en köar i varsin bil istället för att dela på en buss där alla faktiskt kommer fram.
I många andra städer i Brasilien har trafikplaneringen gått bättre. I både Brasilia och Curitiba började man redan på 60-talet att arbeta med att integrera stadsplaneringen med trafikplanering och effektiv kollektivtrafik. Ett halvt sekel senare vet man att det var rätt att satsa på cykelbanor och kollektivtrafik istället för att ensidigt bana väg för bilen. När bilismen trängt undan cyklister och bussar finns det nämligen inte längre många alternativ utöver bilen.
Nyligen flyttade jag till Stockholm. Jag prickade rusningstrafiken i både Göteborg och Stockholm. Fredag morgon och fredag eftermiddag. Alla ville hem, allt stod stilla. Vilken typ av cancer eller hjärtproblem vi kommer få av att leva i de här eftertraktade och förgiftade storstäderna det vill vi inte tänka på. Däremot är det politiskt självmord att vilja göra kollektivtrafiken gratis istället för att bygga en motorväg för dryga 26 miljarderna. Då ska vi inte ens nämna det där med bensinpriset... Kommer man dessutom från Norrbotten, som jag gör, är det förbjudet att nämna bensinpriset. Men i Stockholm går det ju faktiskt en buss var tionde minut. Så vad är problemet?
Problemet är att vi faktiskt känner oss lite friare och lite häftigare när vi sitter i vår egen bil och lyssnar i vår egen stereo. Ingen ska nämligen bestämma åt oss om vi ska lyssna på Mix Megapol eller en indiepop skiva. Ingen ska heller välja åt oss om vi vill åka från jobbet klockan fem eller tio över fem. Den valfriheten vill vi såklart ha. Men så kommer det bara vara så länge det är lättare att ta bilen än den kostnadsfria tunnelbanan.
En man jag träffar i Recife berättar att politikerna i Sao Paolo genomförde ett försök att minska bilismen. Vissa registreringsnummer förbjöds köra några dagar i veckan för att sedan få köra några andra dagar istället. Inte en lösning på problemet. Men ett desperat försök att samsas. Men resultatet visar att det inte går att begränsa bilismen om det inte finns en attraktiv kollektivtrafik. "Vad tror du att folk gjorde då?", frågar han mig innan han svarar själv; "De köpte ju två bilar såklart, med olika registreringsnummer!".