Anställningsbar. Dumt, dumt, dumt ord. Det ger associationer till en skammens period i socialdemokratin; den period på 2000-talet när s-regeringen samtyckte till att göra svårt sjuka barn "transportabla" för avvisning. Denna tid detaljgranskas i De apatiska, Om makt, myter och manipulation, av Gellert Tamas.
Det var inte det ord jag ville höra när jag själv var som minst anställningsbar, det vill säga sjukskriven. Skälet till att krönikan kommer först nu, veckor efter s-topparnas DN-inlägg 17 april, beror på att en gråstarrsoperation misslyckats två gånger med kraftigt försämrad syn och smärtor som resultat. Först efter ett tredje ingrepp är jag uppdragsbar igen.
Löfven och Andersson skriver att socialdemokraterna varit för dåliga på att betona människors eget ansvar för att göra sig anställningsbara. Det är en triangulering som direkt speglar moderaternas, det vill säga s lägger sig nära m i viktiga frågor för att sno åt sig opinion och i det här fallet slippa bli sett som ett bidragsparti. Indirekt är det också ett erkännande av ett borgerligt problemformuleringsprivilegium. Taktiken är inte originell. Den för tanken till härmning i brist på egna visioner och strategier. Möjligen är det mittentaktik som bedöms vara nödvändig efter partiets kris.
Att använda ordet anställningsbar kan, med välvilja, innebära att Löfven och Andersson tycker att det verkar vara modernt och gångbart just nu. I sämsta fall tyder det på en instrumentell människosyn, där människor värderas utifrån vilken samhällsekonomisk nytta de gör. Jag får tyvärr betongvibbar, snarare än modernitetskänning.
Ordet kommer från engelskans employable och har använts ett bra tag i exempelvis EU. Enligt EU-kommissionen kännetecknas en god europé på sin konkurrenskraft, effektivitet, på att vara välutbildad och anställningsbar, visade en avhandling i statsvetenskap 2008, Learning to be(come) a good european: A critical analysis of the official european union discourse on european indentity and higher education, av Jonna Johansson. Det kan tyckas logiskt att följa EU-terminologin. Men när jag ser att synonymer till employable är, enligt Encyclopedia Britannica-ordboken Merriam-Webster, tillgänglig, användbar och möjlig att exploatera förstärks mina farhågor.
Vem definierar vad det innebär att vara anställningsbar - förutom att ha rätt kompetens? Hur gör man sig anställningsbar? Kanske med skönhetskirurgi. Snygga människor har lättare att få jobb, påstod en skönhetsopererad man i Skönhetsbubblan på SVT1 i förra veckan. Och det stämmer - för män, enligt studien Are good-looking people more employable? av Bradley Ruffe och Ze’ev Shtudiner. Man skickade fingerade jobbansökningar med foton av personer som av en jury utsetts till attraktiva eller slätstrukna.
Män som ansågs snygga blev kallade till intervju i betydligt fler fall än män som ansågs slätstrukna. För kvinnor var det däremot ingen fördel att vara vacker. De blev mer sällan kallade till intervju än de som ansågs slätstrukna. En uppföljning visade att män som skickade med foto gav intryck av att vara presentabla och säkra. När kvinnor gjorde samma sak ansåg arbetsgivare att de var oseriösa och försökte att marknadsföra sig med sitt utseende.
I tisdag placerade jag mig på femte bänkrad på Götaplatsen för att höra Löfven. I mitt tycke var första-majtalet i stort en blåkopia av debattartikeln. Jag hade hoppats att åtminstone a-ordet tagits bort efter kritiken. Men, nej.