Veckan som gick utgjorde ett tydligt kapitel i historien om vissa mäns överhöghet. Två skandaler briserar nästan samtidigt som om uppgifterna stämmer handlar om mäns maktmissbruk och påstådda sexuella aptit borde kunna leda till en debatt om kvinnosynen hos världens mäktiga. Men också om vad som händer när makten gör sig osynlig för demokratin.
Vi vet naturligtvis inte om vare sig anklagelserna mot IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn om försök till våldtäkt eller sexuellt ofredande stämmer. Inte heller vet vi om uppgifterna om att Sveriges statschef kung Carl XVI Gustaf har deltagit i sexaftnar med nakna kvinnor och kokain är sanna eller illasinnade rykten. Vi kan bara hoppas på det senare.
Men oavsett sanningshalten i anklagelserna säger det något om en tid där makten glider allt längre ifrån dem de är satta att regera.
IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn reste ända fram tills det olycksaliga våldtäktsförsöket för en vecka sedan runt i världen och ordinerade kraftiga nedskärningar av välfärden. Från alla de länder där strejk- och protestvågor drar fram: Grekland, Spanien, Irland och Storbritannien, för att inte tala om tredje världen, är det i stor utsträckning IMF:s budgetdisciplinspolitik som genomförs.
Men trots detta evangelium om nedskärningar levde Dominique Strauss-Kahn ett lyxliv som anstår den som har att hålla i världens stora budgetyxa. Flög naturligtvis i lyxklass med biljetter på 15 000-20 000 kronor enkel resa. Bodde på hotell som kostade 14 000 kronor natten. Som man kan göra när alltid någon annan betalar. Man jobbar ju jämt.
Privatpolitiskt betecknade han sig som socialist och kanske hade hans högersocialdemokratiska nedskärningslinje kunnat knocka ut Sarkozy ur Elysée-palatset, men fråga är hur stor skillnaden blivit för fransmännen. Nu får de aldrig veta. "Kvinnokarlen" Dominique Strauss-Kahn avslöjades slutligen.
I alla fall räcker misstankarna som riktas i USA mot IMF-chefen för att effektivt stoppa hans chanser att bli socialisternas presidentkandidat i nästa års val. Men oavsett om han är oskyldig eller skyldig - det ska rättsapparaten i USA ta reda på - så händer det någonting i berättelsen om Dominique Strauss-Kahn.
Först försökte man förminska det hela till en fråga om fransk sexuell aptit. Vad nu sexlust har med sexuella övergrepp att göra? Det är snarare resultatet av maktlust än kåthet. Men sedan började historierna om IMF-chefens lista av mer eller mindre allvarliga sexuella ofredanden strömma fram. Journalister och anställda hade alla utsatts för Dominique Strauss-Kahns närmanden, tafsanden och ännu värre.
Plötsligt hade all vetat att det försiggick. Men ingen hade sagt något. Makten hade skyddat honom.
Ironin är att det blir en av arbetarklassens allra mest utsatta grupper - en ensam hotellstäderska - som sätter punkt på Dominique Strauss-Kahn:s karriär. Hon som var en av alla dem vars liv denne IMF-chef antagligen skiter i när han ordinerar sin besparingspolitik, accepterade inte att bli utsatt för hans makt.
Senare i veckan kom nya uppgifter om hur kretsen kring Sveriges statschef kung Carl XVI Gustaf inte bara haft sexaftnar och ett illustert leverne. Ett leverne som kungen i höstas kärnfullt valde att vända blad för att komma ifrån. Nu vänds ytterligare ett blad när tydligen "Kungens vänner" som i sig själv närmast låter som ett ordenssällskap eller banditgäng, erbjudit sig att köpa loss och tysta de bildbevis som ska finnas på kungens och hans vänners eskapader. Kungens vänner ska i samverkan med spelklubbsägare i den organiserade ekonomiska brottsligheten försökt köpa loss bilderna för mångmiljonbelopp men backat ur när summorna blev för stora. Det kan knappast ha handlat om några smickrande kort.
Men vad värre är handlar detta inte främst om huruvida kungens och hans vänner skulle ha svinaktiga privatsexuella vanor med kaffeflickor, sexlekar och droger. Om uppgifterna stämmer och om kungen visat sig vara inblandad i affärsuppgörelser med den undre världen med interiörer värdiga Sopranos kan vi stå inför en allvarlig konstitutionell kris.
Här går tankarna kring det svenska hovets gamla vana att tysta ner, köpa sig fria och täcka över för att skydda monarkin. På 1950-talet briserade Haijby-affären. I dag är det kungens vänner som eventuellt springer till maffian för att köpa bildbevis på deras smaskigheter.
Har kungen försökt täcka över bevisen för sina tveksamma vanor kan han knappast sitta kvar.
Oftast försvarar makten sina miljonarvoden, fallskärmar och förmåner med att de har så tung arbetsbörda och så stort ansvar. Veckans elitskandaler visar att det snarare är tvärt om. Enorma staber som gör jobbet åt en. Ett hav av tid att döda på hotellrum. Snarare leder eliternas allt högre löner till att underblåsa en lyxkonsumtion som inte är hälsosam för någon - allra minst samhället.
Man kan av detta dra slutsatsen att män med makt ibland beter sig svinaktigt. Därför blir historierna om Dominique Strauss-Kahn och Carl XVI Gustaf en exponering av vår tids demokratiska system och dess brister. Men man kan nog också anta att själva avståndet neråt blåser under vissa mäns tro att de är oberörbara. Att inget biter på dem. Att de kan göra vad som helst.
Den villfarelsen håller de förhoppningsvis på att vakna ur nu.
De kan snubbla på en hotellstäderska.