Lyssna på rörelsen
LYHÖRDHET Under valrörelsen 2006 hade Socialdemokraterna svårt att formulera en tydlig politisk strategi. Dels för att övertyga nya sympatisörer, dels för att locka tillbaka tveksamma som valde soffan. Nu måste man bli tydligare.
Mona Sahlin är Socialdemokraternas första kvinnliga ordförande. Om valet i september går rätt blir hon sannolikt också landets första kvinnliga statsminister. Hon har alla möjligheter att nå dit.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det vid det här laget något utslitna uttrycket att "lyssna på rörelsen" måste åter lyftas fram och tydliggöras. Inte minst nu i det rödgröna samarbetet. För att skapa nytt förtroende måste socialdemokratin spela med öppna kort. Beslut bakom stängda dörrar är aldrig bra politik. En politiker måste alltid vara beredd på att ifrågasättas, på att förslag och beslut ställs under lupp.
Socialdemokraterna har under det senaste decenniet gått från ett parti med nära 40 procent av rösterna till att i de senaste opinionsmätningarna ligga kring 30 procent. Just nu är Moderaterna det största partiet. Om detta skulle bli valresultat är det den absolut sämsta röstsiffran för partiet sedan demokratins genombrott och den allmänna rösträtten för både kvinnor och män.
Under tiden har den moderatledda regeringen jobbat på med sitt systemskifte. Frihet från den gemensamma välfärden är vad som torgförs. Istället ska vi ha ett samhället, där den som har möjligheterna och de ekonomiska resurserna, alltid ska ha försteg före den som har svårare att hävda sig. Rättvisa blir en undantagsfråga. Det är plånboken som bestämmer. Inte något för var och en efter de behov man har av vård, omsorg eller utbildning.
Alliansregeringen kan tydligen inte tänka tanken att försämrad a-kassa, med högre egenavgifter, försämrad sjukförsäkring och försämrade pensioner leder till att allt fler hamnar i utanförskap. Att människor inte får debet och kredit att gå ihop och att alla de fina nya välbetalda jobben uteblir. Istället har vi fått en arbetsmarknad där fasta anställningar och heltider blir allt färre. Ja, bortsett från satsningen på det nya låglöneproletariat som ska fixa hushållstjänsterna hos de moderata hushållen i norra Storstockholm. Därför behöver vi en socialdemokrati med nya visioner, som lyssnar och tar till sig vad människor önskar. Och det är inte försämringar av den gemensamma välfärden.
Så visst finns det mycket att göra för Mona Sahlin och Socialdemokraterna. Och hon har alldeles rätt i att en radikal Socialdemokrati alltid måste vara i opposition mot orättvisor var de än dyker upp i samhället.
Mona Sahlin är i många stycken en sällsynt politisk begåvning. Egentligen är hon inte särdeles politiskt originell eller annorlunda. Däremot har hon alltid varit rak och okomplicerad i sin samvaro både med media och vanligt folk. Hon har varit vanlig och lagom och därför så socialdemokratisk. Hon har väckt känslor, men har samtidigt upplevts som en person att lita på. Det ska hon bygga på och inte fastna i opinionsmätningarnas träsk.
Generationer av svenskar har skapat sig en bild av Socialdemokratin som välfärdens försvarare. Det är nu hög tid att återupprätta det socialdemokratiska folkhemsprojektet, som måste förnyas till 2010-talets verklighet, med en rättvis fördelningspolitik och kamp för jämställdhet på alla nivåer i samhället.