Löftena kunna visst svika
valet. Det är nu trettio år sedan som förre centerledaren Thorbjörn Fälldin i en valrörelse gick ut med löftet att en borgerlig regering skulle skapa 400 000 nya jobb. Centern blev största borgerliga parti och Fälldin bildade regering. Men inte blev det några 400 000 nya jobb under den borgerliga regeringstiden. Man nådde inte ens halvvägs till målet.
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Är de mer trovärdiga den här gången?
Nej, den sortens rundhänta löften kan inte tas på allvar.
För vad betyder det att 100 000 nya jobb skapas? Är det att 100 000 fler blir sysselsatta? Eller att sysselsättningen ökar med 100 000 jämfört med vad som skulle varit fallet om inte politiken lagts om?
Och hur ska man i så fall kunna mäta det? Vad beror till exempel på konjunkturen och vad beror på politiken?
Dessutom är målet på tok för lågt satt eftersom det de närmaste åren kommer ut 20 000-30 000 fler personer på arbetsmarknaden varje år. Enbart för att hålla sysselsättningsgraden konstant behöver det alltså skapas ca 100 000 nya jobb under mandatperioden.
Allt oftare sägs från borgerligt håll att fler jobb med låga löner är bättre än inga jobb alls.
Men det är ju faktiskt inte så alternativen ser ut.
Mot fler jobb med låga löner ska ställas fler jobb med justa löner. Ett alternativ där enskilda arbetslösa slipper betala priset för sysselsättningspolitiken med sänkta löner. Alla medborgare betalar istället gemensamt via skatten.
Efter lång väntan syns nu uppgången i sysselsättningen tydligt. Men oron för jobben finns kvar. För många är arbetslösheten valets viktigaste fråga.
Det hänger förmodligen ihop med att väljarna, helt riktigt, inte ser problemen på arbetsmarknaden som en konjunkturfråga utan i ett mer långsiktigt perspektiv.
Hur ska de lågutbildade och de med produktionsförmåga under genomsnittet klara sig på framtidens arbetsmarknad?
De borgerligas svar är sänkta löner och ökad lönespridning, ett recept med kraftiga biverkningar. Det kan leda till fler jobb, men hur många vet ingen. Däremot vet vi säkert att det leder till ett mer orättvist samhälle med större klyftor.
Socialdemokraterna vill istället att Sverige ska konkurrera med kunskap och kompetens.
Bred utbildning och kontinuerlig kompetensutveckling ska göra svenska företag konkurrenskraftiga.
Det är en positiv strategi som bygger på delaktighet och rättvisa.
Men hur ska de lågutbildade och lågproduktiva få jobb? Hur ska de många som i dag står utanför få en plats på arbetsmarknaden?
- Det behövs en mycket kraftfull ökning av subventionerade anställningar, helst på reguljära arbetsplatser. Endast så kan ökad sysselsättningsgrad nås, skrev LO-ekonomerna i rapporten "Kan framtidens välfärd finansieras?".
Är det så som också socialdemokraterna tänker sig förverkliga parollen om Arbete åt alla?
På den här punkten bör socialdemokraterna förtydliga sin framtidsvision.