Att frågan om vinstuttag inom välfärdssektorn är en het potatis i svensk politik kan knappast ha gått någon förbi. Miljöpartiet beslutade vid sin kongress i Umeå att privata utbildningsanordnare ska ha återinvestering av vinst angivet i sina bolagsordningar. Ombuden på helgens LO-kongress gick ett steg längre och beslutade att LO ska verka för att en non profit-princip ska vara rådande inom vård, skola och omsorg. Det beslutet kommer säkerligen också att sätta prägel på den debatt som säkerligen kommer upp på den socialdemokratiska partikongressen nästa år.
Det nej till vinster i välfärdssektorn som LO-ombuden drev igenom i strid med LO-ledningens önskan är ett uttryck för de stämningar som finns bland stora delar av de socialdemokratiska gräsrötterna. Uppfattningen att de pengar som vi betalar in genom vår skatt ska gå till de verksamheter den är avsedd för är grundmurad hos många. Det går inte att bortse ifrån. Partiets politik ska ju vara väl förankrad i medlemsleden.
Debatten på partikongressen kommer säkerligen bli intensiv eftersom frågan är så ideologiskt färgad. Samtidigt vill Socialdemokraterna förstärka sin näringslivsvänliga profil. Det handlar därför om lite av en balansgång på slak lina. Många förståsigpåare brukar hävda att en alltför dogmatisk linje i denna fråga kan skrämma bort väljare i storstadsregionerna. Väljare som är avgörande för om ett maktskifte ska kunna komma till stånd eller inte.
I ljuset av detta är Miljöpartiets ställningstagande extra intressant. Detta parti brukar ha en god fingertoppskänsla för åt vilket håll de politiska vindarna är på väg att kantra. Miljöpartiets nya positionering i denna fråga kan mycket väl vara en indikator på att LO-kongressens beslut ligger i linje med väljarnas uppfattningar kring vinstuttag inom välfärdssektorn.
I och med LO-kongressens beslut har tre viktiga grenar inom arbetarrörelsen satt ner foten i vinstfrågan, då SSU och kvinnoförbundet redan gått före i denna fråga. Det är välgörande med klara och tydliga besked, och även det socialdemokratiska partiet måste kunna leverera lika klara och tydliga besked som sina kamrater inom arbetarrörelsen. Först då blir de politiska alternativen tydliga för väljarna, och att de verkligen känner att det gör skillnad vilken valsedel man stoppar ner på valdagen.
LO-kongressens beslut ökar pressen på den socialdemokratiska ledningen att också sätta ned foten i denna fråga. Det är bra. LO behövs verkligen som en pådrivande kraft i den svenska samhällsdebatten. Under Karl-Petter "Kålle" Thorwaldssons ledning kommer LO förhoppningsvis att fungera som blåslampa på Socialdemokraterna. Det är i så fall ytterst välgörande.