”Människor dör på sina arbeten i Sverige 2013. Det omkommer inte lika många som för trettio år sedan, tack och lov. Men likafullt går människor till sina arbeten utan att komma hem igen. På borgerliga ledarsidor utropar man efter den senaste tidens tragiska olyckor att dödssiffrorna minskat de senaste åren och att vi från fackligt håll försöker göra politik av fel saker, med fel siffror och av fel anledningar.”
Med dessa ord inleder LO-distriktet i Norra Sverige det uttalande kring som antogs vid distriktets höstmöte som hölls i Piteå under måndagen och tisdagen. Visst sätter uttalandet fingret på ett växande samhällsproblem. Även om borgerliga ledarskribenter går i taket när socialdemokratiska riksdagsledamöter vill debattera dödsfall på arbetsplatserna i riksdagens plenisal och beskyller dem för att vara populister som vill göra enkla poäng på tragiska arbetsplatsolyckor så finns det ett allvarligt problem som är väl värt att uppmärksamma.
Och även om Johan Eriksson på Norrbottens-Kurirens ledarsida har rätt när han säger att dödsolyckorna minskat under de senaste åren så går det inte att vara nöjd och tillfreds med detta. Varje gång en person avlider i en arbetsplatsolycka är det en gång för mycket som det sker. För varje gång finns det arbetskamrater, anhöriga, vänner och bekanta som drabbas av en stor sorg och en stor förlust. En helt onödig förlust dessutom.
Dagens arbetsliv förändras i en rasande takt. Detta går hand i hand med andra samhällsförändringar som vi ser. Tempot ökar. Kraven ökar. Konkurrensen ökar. Den som inte presterar tillräckligt bra räknas inte. Det leder till att vi tar onödiga risker, och många gånger omedvetna risker. Detta sker också på våra arbetsplatser.
Det är därför det systematiska arbetsmiljöarbetet är så viktigt. Genom detta kan vi konstatera vilka risker som finns – och göra något åt det. Det är därför som Arbetslivsinstitutet och Arbetsmiljöverket är så viktiga för säkerheten på arbetsplatserna. Arbetslivsinstitutets världsledande arbetsmiljöforskning har i högsta grad gett oss kunskaper som har gjort att arbetsplatser kunnat göras säkrare och tryggare. De inspektioner som Arbetsmiljöverket genomför bidrar till att upptäcka brister och faror som inte förebyggts. Därför är det oerhört oroande att Arbetslivsinstitutet lagts ner och att resurserna till Arbetsmiljöverket dragits ner så pass mycket att Sverige inte ens lever upp till ILO:s rekommendationer om en arbetsmiljöinspektör per tiotusen anställda. I Sverige går det idag en på sjuttontusen anställda. Ovanpå detta kommer minskade anslag till vidareutbildning av skyddsombud på arbetsplatserna.
Risken är stor att detta kommer att märkas i framtiden. Då lär trenden med minskande antal arbetsplatsolyckor med dödlig utgång brytas. Detta när vi i stället borde diskutera om vi inte ska införa den nollvision för dödliga olyckor på arbetsplatserna som LO-distriktet i Norra Sverige vill införa. Detta vore väl något att reflektera över, Johan Eriksson på Norrbottens-Kuriren, i stället för att håna riksdagsledamöter som bryr sig om situationen på våra arbetsplatser.