Litet mer socialism!
Detta är en ledare. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.
Det var en generalmönstring för ett ungdomsförbund som då växte med fler medlemmar, ökade aktiviteter och massor av motioner på temat "en klasslös värld" och en massa andra vänsterparoller. Och som skrämde skiten ur svenska kapitalister.
SSU:s program ville att den ekonomiska politiken skulle ha utgångspunkten i socialistiska värderingar om rättvisa och jämlikhet. Vare sig en fri marknadshushållning eller dogmatisk och centralistisk statsekonomi kunde ge den höga tillväxt som en rättvis fördelningspolitik krävde.
Det hela kokade ner till följande positionsbestämning av SSU. De demokratiska principerna fordrar att alla medborgarna skall ha möjlighet att påverka inte bara statens och kommunernas verksamhet utan även det ekonomiska och industriella händelseförloppet. Att ett fåtal kapitalägare och förvaltare skall kunna ha bestämmanderätten över våra produktionsfaktorer står i strid med socialismens ide om alla människors jämlikhet.
Dåvarande SSU-ordföranden Bosse Ringholm var markerad vänsterryttare i den politiska debatten och favoritföremål för borgerlighetens attacker på socialdemokratin, som förutspåddes en marsch ut i det kommunistiska moraset.
Och Ringholm gjorde vad han kunde för att skrämma borgarna. Exempelvis menade han att kreditväsendet borde förstatligas och de privata affärsbankernas odemokratiska maktmonopol brytas: Socialiseringen av Skandinaviska Banken, Handelsbanken, Enskilda Banken och andra privata kreditinstitut innebär att det kapitalistiska näringslivets pulsåder skärs av. Kapitalet övergår från fåtalet till folkflertalet.
Detta uttalande - om att skära av pulsådern på näringslivet - har blivit en klassiker. Och samtidigt började SSU köpa aktier i företagen - för att åka runt på stämmorna och skrämma kapitalisterna med allehanda fräcka frågor.
Direktörerna blev då övertygade om att de måste börja försvara sig. Det här var något annat än gullandet med Tage Erlander och den äldre samarbetsgenerationen.
Sedan SSU också lyckats stoppa de bidrag som borgerliga partierna fått från näringslivet fanns det dessutom pengar över. Rädda kapitalister med slantar att satsa på politik stavas - Timbro.
Denna historia är intressant att fundera över. Men det mest intressanta är ändå följande: När jag skulle forska om detta gick jag till Kungliga Biblioteket i Stockholm för att kopiera SSU:s handlingsprogram från 1967, blev det nej. Jag fick inte kopiera texten. Själva grundtexten för det som är en viktig förklaring till vår svenska ideologiska samtid alltså. En centralt dokument.
SSU:s program anno 1967 är nämligen numer skyddat av en extra stark reglering som riksdagen antagit i syfte att skydda upphovsmännens rättigheter. (Läs: Musikindustrin har lurat skjortan av våra plattfotade folkvalda så att de påfört oss knasiga bestämmelser som nu genomförs ute på fältet på ett sätt som ingen riksdagsledamot egentligen skulle önska.)
Våra folkvalda har således skyddat det råsocialistiska SSU-programmet från 1967 med en dumkapitalistisk lagstiftning!
Jag vänder mig därför till riksdagsledamoten på plats 173, Bosse Ringholm. Du har alltjämt viktiga uppgifter att ta itu med. En motion om att släppa SSU:s program från 1967 skulle passa bra. Lite socialistisk egendomsgemenskap behövs alltjämt!