När man läser insändarsidorna i denna tidning så slås man av den kantring i debatten, kring utredningen av den nya skolstrukturen i Piteå, som uppstått. Väldigt mycket av debatten har kommit att handla om hur en eventuell skolnedläggning påverkar landsbygdens möjligheter att utvecklas. Det är förståeligt att den oron uppstår när man ser hur samhällsservice alltmer dras bort från landsbygden och gör vardagen allt mer svårhanterbar för landsbygdens människor. Den oro man känner är helt klart berättigad. Men därmed inte sagt att det är den viktigaste parametern i en debatt om hur man ska forma framtidens skolverksamhet i Piteå kommun.
Den utredning som ligger till grund för det strukturförslag som presenterats inbjuder delvis till den kantring som uppstått eftersom den beskriver skolans förutsättningar huvudsakligen utifrån ett arbetsgivar- och personalperspektiv. Underförstått ligger tankar om vad kvalitet i skolan handlar om, men dessa resonemang saknas tyvärr nästan helt i explicit text. Därmed är det näst intill omöjligt för en lekman att kunna avgöra om de slutsatser kring framgångsfaktorer man kommit fram till är rimliga eller ej. I stället får man relatera till sin egen bild av vad som är kvalitet för eleverna eller inte. Då är det lätt man fastnar i restider, små skolenheters förmåga att erbjuda en familjär miljö och liknande. Men om skolan ska klara det framtidsuppdrag man har att förvalta är det andra parametrar som är avgörande.
Skolans i särklass viktigaste uppdrag är att ge alla elever en likvärdig utbildning som ger varje elev de kunskaper och de färdigheter som är nödvändiga för att eleverna ska klara av såväl dagens samhälle som morgondagens samhälle. Denna likvärdighet gäller fullt ut såväl inom kommunen som inom landet. Eleverna ska ges förutsättningar som möjliggör ett livslångt lärande och en livslång utveckling som individer.
Vad är då skolans stora utmaningar inför framtiden? Vilka är de utmaningar som varje skolenhet i landet ska kunna klara av att hantera? Vilka är de kunskaper som varje enskild elev ska ges möjlighet att förvärva på varje enskild skolenhet? Detta borde vara den givna utgångspunkten för varje utbildningspolitisk diskussion, oavsett om det handlar om den innersta kärnan i skolans uppdrag eller om det handlar om organisation och struktur.
När man följer den svenska skoldebatten är det lätt hänt att tro att det viktigaste för det livslånga lärandet är kunskaper som är mätbara och där resultatuppfyllelsen kan manifesteras i form av betyg. Men ett sådant synsätt säger inget om hur eleverna ska ges de verktyg som är nyckeln till livslångt lärande och livslång utveckling som individer. Det synsätt som utbildningsminister Jan Björklund ger uttryck för är präglat av en tro att man kan lösa gårdagens problem så här i efterhand.
Tack och lov förs en annan utbildningspolitisk debatt på europeisk nivå. En debatt som verkligen tar sin utgångspunkt i vad dagens barn och ungdomar behöver få med sig i sin verktygsväska för att kunna förverkliga sina livsdrömmar fullt ut. EU har pekat ut åtta nyckelkompetenser i form av kunskaper, färdigheter och attityder som dagens barn och ungdomar måste ges chans att utveckla om de ska ha fullgoda förutsättningar att fungera i morgondagens samhälle.
Dessa åtta nyckelkompetenser är: kommunikation på modersmålet, kommunikation på främmande språk, matematiskt kunnande och grundläggande vetenskaplig och teknisk kompetens, digital kompetens, lära att lära, social och medborgerlig kompetens, initiativförmåga och företagarandanda samt slutligen kulturell medvetenhet och kulturella uttrycksformer.
Dessa nyckelkompetenser är alla beroende av varandra och tonvikten ligger på att utveckla ett kritiskt tänkande, kreativitet, initiativtagande, problemlösning, riskbedömning, beslutsfattande och konstruktiv hantering av känslor.
När det gäller grundläggande kunskaper och färdigheter så står förmågan till kommunikation på det egna modersmålet och på främmande språk, matematiskt kunnande och vetenskaplig kompetens i en särställning. Barn och ungdomar måste nämligen kunna hantera kommunikation via såväl det egna språket som andra språk för att såväl i tal som skrift både kunna ge uttryck för, och tolka, begrepp, tankar, fakta, känslor och åsikter så att interaktionen med andra fungerar i olika samhälleliga och kulturella sammanhang. För att kunna tillägna sig dessa kompetenser i främmande språk krävs en stor förtrogenhet med det egna modersmålet. Möjligheten till språklig kommunikation är en förutsättning för att individen ska kunna föra en kritisk och konstruktiv dialog med andra.
Det matematiska kunnandet handlar om förmågan att utveckla och tillämpa matematiskt tänkande för att lösa en rad vardagsproblem, om förmågan att använda matematiskt tänkande och matematiskt framställning. Den vetenskapliga kompetensen i sin tur handlar om förmågan att använda den vetenskapliga kunskapsbasen och vetenskapliga metoder i syfte att identifiera frågor och dra slutsatser på vetenskaplig grund. Den tekniska kompetensen betraktas som tillämpningen av dessa kunskaper och metoder i syfte att tillgodose mänskliga behov och önskemål.
För att klara dagens och morgondagens samhälle behöver våra barn och ungdomar lära sig mer om en kritisk och säker användning av informationssamhällets teknik såväl i arbetslivsrelaterade situationer som på fritiden. Våra barn och ungdomar måste också kunna hantera denna teknik i kommunikationsändamål såväl rent tekniskt som socialt och kulturellt.
Att lära att lära är en förutsättning för att det livslånga lärandet ska fungera. Lärandet om det egna lärandet är således en av de viktigaste verktyg man få med sig efter som vårt samhälle numera förutsätter ett kontinuerligt lärande genom hela livet. An annan färdighet som på intet sätt får underskattas är den sociala och medborgerliga kompetensen då interaktionen mellan individer blir allt viktigare såväl i det lokala perspektivet som i det globala. Kulturell medvetenhet och förmågan att använda olika kulturella uttrycksformer är nycklar som kan öppna många dörrar i det sociala samspelet och som också berikar individens eget liv.
För att klara sig i dagens och morgondagens samhälle förutsätts att dagens barn och ungdomar har förmågan att ta för sig och vara drivande. Initiativförmåga och företagaranda är därför också viktiga komponenter för att barn och ungdomar ska kunna skapa det liv de önskar och för att kunna uppnå de mål de ställer upp för sig själva.
Alla dessa nyckelkompetenser ska varje elev få chansen att förvärva under sin skoltid. Därför borde diskussionen om morgondagens skola handla om hur vi ska skapa en skola som klarar av att ge detta till varje elev på varje skolenhet. Det är där vi måste börja om vi ska kunna skapa en skola som förbereder våra barn och ungdomar för morgondagens samhälle på bästa sätt.